Käytämme evästeitä tarjotaksemme paremman käyttökokemuksen ja henkilökohtaista palvelua. Suostumalla evästeiden käyttöön voimme kehittää entistä parempaa palvelua ja tarjota sinulle kiinnostavaa sisältöä. Sinulla on hallinta evästeasetuksistasi, ja voit muuttaa niitä milloin tahansa. Lue lisää evästeistämme.
Nämä evästeet ovat välttämättömiä, jotta verkkosivumme toimisi oikein, esimerkiksi suojaustoiminnot tai evästeiden suostumusasetukset.
Mieltymysevästeiden avulla sivusto tallentaa tietoja, jotka muuttavat sivuston käyttäytymistä ja ulkonäköä, kuten kielivalintoja tai käyttäjän sijainteja.
Parantaaksemme verkkosivuamme keräämme nimettömästi tietoja tilastollisiin ja analyyttisiin tarkoituksiin. Näiden evästeiden avulla voimme esimerkiksi seurata verkkosivumme tiettyjen sivujen käyntien määrää tai kestoa, mikä auttaa meitä optimoimaan käyttäjäkokemusta.
Nämä evästeet auttavat meitä mittaamaan ja optimoimaan markkinointitoimiamme.
Social resiliens innebär förmågan att klara av även svåra situationer tillsammans, hitta lösningar tillsammans och bygga upp en arbetsgemenskap där alla känner att de är en del av något, berättar arbetshandledare Krisse Lipponen.
Resiliensen syns i hur väl vi klarar av utmaningar i vardagen. Den baserar sig på hur vi behandlar varandra och hur meningsfullt vi upplever att vårt arbete är.
Resiliensen stärks och utvecklas i en omtänksam verksamhetskultur och blomstrar särskilt i de gemenskaper där människor uppmuntras att dela med sig av erfarenheter och stödja varandra.
– Att bry sig börjar med små saker, som att hälsa god morgon, fråga hur andra har det, tacka och visa uppskattning, säger arbetshandledare Krisse Lipponen.
Vi måste våga fråga hur arbetskamrater har det om de verkar må dåligt.
Arbetstagarens välbefinnande i arbetsgemenskapen bygger på att hen upplever sig själv och sitt arbete som meningsfullt och känner att hen tillhör en grupp.
– Saker som känns minimala har enorm betydelse. Ett tack från en kund eller kollega, en inbjudan till en kopp kaffe eller att någon ber om råd är små gester som stärker resiliensen. De ger en känsla av att ”det jag gör har betydelse och jag gör skillnad”.
För att bygga upp social resiliens behövs små gärningar i vardagen, en uppmuntrande atmosfär och en öppen diskussionskultur. Och att bry sig.
– Vi måste våga fråga hur arbetskamrater har det om de verkar må dåligt. Det viktigaste är att vi visar varandra omtanke, säger Lipponen.
Arbetstagaren måste ha tillåtelse att be om hjälp och erkänna att hen inte klarar sig ensam.
Dessutom är ledningens förmåga att stå emot kriser och uppmuntra även i svåra stunder resurser som avspeglas direkt på arbetstagarna.
– Arbetstagaren måste ha tillåtelse att be om hjälp och erkänna att hen inte klarar sig ensam. Om en uppgift är för belastande är det bra att få stöd, coachning eller handledning för att organisera arbetet.
Eftersom social resiliens kräver kontakt med andra, gör arbetsgivaren klokt i att möjliggöra interaktionsrelationer mellan arbetstagare genom att skapa situationer och rum för att möta kollegor.
Distansarbete kan medföra utmaningar eftersom det minskar den naturliga interaktionen ansikte mot ansikte.
– Distansarbete kräver allt större ansträngning av cheferna, till exempel att ordna gemensamma och genuina möten, säger Lipponen.
Vi talar mycket och överallt om arbetet – i media, på sociala medier, på arbetsplatsen och hemma. Håller vi en lösningsorienterad ton som framhäver styrkor eller ondgör vi oss bara över bristerna? Arbete är ett av våra viktigaste dagliga samtalsämnen. Om arbetet talas på många sätt, av många anledningar, med många människor och i många
En ung medarbetare kan uppmuntras i vardagens små möten, i konstruktiv respons och genom genuin uppskattning. En trygg atmosfär ger också möjlighet till kritisk respons och yrkesmässig utveckling, säger Henna Heinilä, överlärare på Haaga-Helia. En uppmuntrande dialog bygger förtroende och hjälper till att engagera den unga medarbetaren på arbetsplatsen. – Positiva känsloupplevelser stödjer skapandet av
Enligt Anna Wäck föds en framgångsrik arbetslivsdialog av öppenhet, lyssnande och mod att lyfta fram glädjeämnen och framgångar. Anna Wäck leder Sitowise Groups IT-serviceorganisation i Finland, Sverige och Portugal. Förra året utsågs hon till Årets unga ledare. Wäck berättar med vilka medel man kan föra organisationen mot framgång med rätt slags dialog även mitt under
I alltför många arbetsgemenskaper är tystnad fortfarande det vanligaste sättet att lösa problem. Man håller tyst om svåra saker eftersom man inte vill kränka, belasta eller visa sin egen okunnighet. Det urgamla talesättet ”tala är silver, men tiga är guld” verkar ha rotat sig onödigt hårt i finländarnas sinne. I det här fallet stämmer talesättet