Käytämme evästeitä tarjotaksemme paremman käyttökokemuksen ja henkilökohtaista palvelua. Suostumalla evästeiden käyttöön voimme kehittää entistä parempaa palvelua ja tarjota sinulle kiinnostavaa sisältöä. Sinulla on hallinta evästeasetuksistasi, ja voit muuttaa niitä milloin tahansa. Lue lisää evästeistämme.
Nämä evästeet ovat välttämättömiä, jotta verkkosivumme toimisi oikein, esimerkiksi suojaustoiminnot tai evästeiden suostumusasetukset.
Mieltymysevästeiden avulla sivusto tallentaa tietoja, jotka muuttavat sivuston käyttäytymistä ja ulkonäköä, kuten kielivalintoja tai käyttäjän sijainteja.
Parantaaksemme verkkosivuamme keräämme nimettömästi tietoja tilastollisiin ja analyyttisiin tarkoituksiin. Näiden evästeiden avulla voimme esimerkiksi seurata verkkosivumme tiettyjen sivujen käyntien määrää tai kestoa, mikä auttaa meitä optimoimaan käyttäjäkokemusta.
Nämä evästeet auttavat meitä mittaamaan ja optimoimaan markkinointitoimiamme.
Tv-regissören Tuomas Milonoff blev utbränd trots att han älskade sitt arbete. Han säger att det är svårt att själv känna igen tecknen på utmattning. Därför kan arbetsgemenskapen spela en avgörande roll för att börja återhämtningen.
Kreativiteten har återvänt till tv-regissören Tuomas ”Tunna” Milonoffs liv.
– Den kreativa processen är det finaste med mitt jobb, säger han.
Milonoff har på senare tid gett utbrändheten ett ansikte – han har skrivit boken ”Liekki” om ämnet och berättat offentligt om vad som händer med människan när belastningen blir oöverkomlig. Han vill prata om utbrändhet eftersom han menar att ämnet inte längre kan tystas ner.
Idag tänker Milonoff att det i själva verket är en styrka att visa svaghet och att man inte alltid ska behöva låtsas att man orkar.
– Skammen över utbrändhet är förkrossande, eftersom människan ska vara effektiv och kapabel. Ingen vill vara den svagaste länken, men så hände det sig att jag själv blev den, säger Milonoff.
Milonoff är inte ensam. År 2019 drabbades sex procent av finländska arbetstagare av utbrändhet, men nu har siffran ökat till tio procent. Det vore alltså viktigt att den utveckling som började efter pandemin kunde stoppas genast.
– Jag har alltid tagit hand om min kropp och mitt sinne. Jag har utövat yoga, mediterat, varit i terapi och studerat orientalisk filosofi. Jag kunde inte föreställa mig att just jag skulle bli sjuk.
Idag tänker Milonoff att det i själva verket är en styrka att visa svaghet och att man inte alltid ska behöva låtsas att man orkar. Han kände inte igen några tecken på utbrändhet hos sig själv, även om symtomen var mycket tydliga i efterhand.
Skulle jag vara utbränd?
År 2012 gav Milonoffs kropp en första varning i form av förmaksflimmer, men han hade enormt mycket jobb och alltid hade han inte ens tid att sova. De följande symtomen var kognitiva: minnet började krångla och det blev svårare att fatta beslut.
– Jag tänkte att människan alltid blir lite trött i vardagspusslet och när det är mycket på jobbet. Ibland gick det bättre och ibland sämre.
Sedan försvann kreativiteten och Milonoff befarade att han drabbats av en demenssjukdom. Tidigare hade han satt ihop idéer som pusselbitar i sitt sinne, men det fanns inte längre några bitar att pussla ihop – det var bara tomt. I detta skede hade det gått tio år sedan de första symtomen.
Milonoff begrep inte var felet låg eller åtminstone inte att det handlade om en arbetsrelaterad sjukdom, utbrändhet – han jobbade ju med sin passion i form av spännande projekt.
– Jag följde vad andra gjorde på jobbet som om jag stod utanför och låtsades hänga med. Jag blev cynisk. Sedan kollapsade jag totalt. Jag kunde inte ens bestämma mig för vad jag skulle köpa i butiken, utan kom hem tomhänt.
Milonoff begrep inte var felet låg eller åtminstone inte att det handlade om en arbetsrelaterad sjukdom, utbrändhet – han jobbade ju med sin passion i form av spännande projekt.
– Till slut berättade arbetshandledaren att jag lider av utbrändhet. Jag gick till företagshälsovården och blev sjukskriven.
Milonoffs symtom var typiska för utbrändhet. Till exempel kronisk trötthet, inlärningssvårigheter samt nedsatt minne, uppmärksamhet och problemlösningsförmåga. Även distansering från arbetet och förlust av arbetsglädjen hör till de olika symtomen.
Många mår bra – varför blir somliga sjuka?
Arbetshälsoinstitutets undersökning Hur mår Finland? visar att cirka 75 procent av arbetstagarna inte lider av några symtom på utbrändhet eller ens tillhör en riskgrupp. Det går alltså bra för en stor del.
– I genomsnitt upplever man i arbetslivet klart fler faktorer som stöder arbetet än belastande faktorer, säger Sampo Suutala, forskare inom arbetsförmåga och arbetskarriärer vid Arbetshälsoinstitutet.
Vad handlar utbrändhet egentligen om? Enligt forskare är utbrändhet ett tillstånd som är kopplat till arbetet – arbetsmiljön och arbetets innehåll.
Vi genomförde en organisationsändring som blandade till situationen. Det började uppstå oklarheter mellan kollegor och olika friktionsmoment.
– Det ska inte förväxlas med utmattning som orsakas av livssituationer eller allmän trötthet, poängterar professor Anne Mäkikangas vid Tammerfors universitets forskningscenter för arbetslivet, som undersökt grundorsakerna till utmattning.
Milonoff trodde i början att hans utbrändhet berodde på en alltför stor arbetsmängd. I något skede av återhämtningen insåg han att det handlade om något helt annat.
– Det var något som var fel på jobbet. Under pandemin arbetade vi på distans, vilket innebar att möten på arbetsplatsen upphörde och kontakterna med arbetskamraterna försvann. Vi genomförde en organisationsändring som blandade till situationen. Det började uppstå oklarheter mellan kollegor och olika friktionsmoment, beskriver Milonoff.
Personliga egenskaper, som perfektionism eller arbetsholism, kan öka en persons risk att insjukna i utbrändhet, men orsakar det inte ensamt.
Studier visar att det finns många riskfaktorer för utbrändhet, som otydliga arbetsroller, dåligt ledarskap, tidspress, fragmenterat arbete, resursbrist och ständig förändring. Personliga egenskaper, som perfektionism eller arbetsholism, kan öka en persons risk att insjukna i utbrändhet, men orsakar det inte ensamt.
Enligt Mäkikangas figurerar upplevelsen av så kallade onödiga saker i arbetet, dvs. uppgifter som inte verkar höra till den egna arbetsrollen eller ens verka väsentliga, ofta i bakgrunden.
– Till exempel har lärare fått mycket annat arbete att göra, vilket tar tid från det egentliga undervisningsarbetet. Wilma-systemet är ett exempel på detta, förklarar Mäkikangas.
En ordentlig introduktion skyddar unga vuxna
Unga arbetstagares och chefers välbefinnande i arbetet bör särskilt uppmärksammas, eftersom symtomen på utbrändhet hos dem har ökat under de senaste åren.
– Cheferna kan ha fått mycket byråkrati och processhantering i arbetsuppgifterna, vilket kan öka upplevelsen av att det finns allt mindre tid för genuina möten och en människoorienterad ledarstil, funderar Suutala.
För chefer ökar risken alltså av de onödiga saker i arbetet som Mäkikangas nämner.
Chefen har en stor betydelse, men jag skulle också delegera ansvaret för introduktionen till andra teammedlemmar och nära kollegor.
Risken för utbrändhet hos unga ökar bland annat av otydliga arbetsroller, bristfällig introduktion och otillräckligt stöd i början av arbetskarriären. Unga upplever också mindre arbetsengagemang och mer uttråkning än äldre kollegor.
– Det lönar sig att uppmuntra unga medarbetare att använda sina förmågor. Man bör ta hand om dem till exempel genom mentorskap och introduktion så att de kommer in i arbetslivet så smidigt som möjligt, råder Suutala.
Mäkikangas råder att introduktionen ska vara en noggrann och långsiktig verksamhet som fortsätter även efter de första arbetsveckorna och som alla deltar i.
– Chefen har en stor betydelse, men jag skulle också delegera ansvaret för introduktionen till andra teammedlemmar och nära kollegor. En nykomling ska inte lämnas ensam, utan få känna sig som en del av gruppen, säger Mäkikangas.
Stödet från arbetsgemenskapen bidrar till återhämtningen
Milonoff planerade att göra undan jobb som han legat efter med under sjukledigheten när han äntligen skulle ha tid. En fullständig utbrändhet innebär dock att människans batteri inte längre har någon ström, så i verkligheten sov han nästan flera veckor i sträck. Utbrändhet botas dock inte enbart genom vila.
– Jag var tvungen att bygga upp min identitet på nytt när jag inte längre kunde knyta den till arbetet. Jag led av känslor av värdelöshet och otillräcklighet, och min professionella självkänsla kollapsade. Alla dessa känslor behövde jag arbeta med. Att skriva en bok var ett sätt för mig att strukturera vad som hänt, berättar Milonoff.
Milonoff upplever att han har återhämtat sig från utbrändhet till arbetsförmåga och identifierar nu tydligare sina egna gränser och faktorer som påverkar välbefinnandet i arbetet. Han vill understryka att en arbetstagare som har återhämtat sig från utmattning kan vara allt starkare, även om ämnet ofta omges av ogrundat stigma.
Enligt Milonoffs erfarenhet är stödet från arbetsgemenskapen viktigt för den som återhämtar sig, så att personen inte lämnas ensam.
Även om utbrändhet är en mycket personlig och svår fråga, är det också en fråga för hela arbetsgemenskapen.
– Det borde finnas en nolltolerans för utbrändhet. Om en enda person på arbetsplatsen börjar visa tecken på utmattning bör de övriga göra en intervention, det vill säga ingripa snabbt, betonar Milonoff.
I bästa fall kan en utmanande situation väcka hela arbetsgemenskapen att se över vardagsrutinerna och göra dem mer rättvisa, tydliga och smidiga.
Enligt Milonoffs erfarenhet är stödet från arbetsgemenskapen viktigt för den som återhämtar sig, så att personen inte lämnas ensam. Han uppmuntrar arbetsplatsen att snabbt bjuda in en person som insjuknat i utbrändhet till arbetsgemenskapen, även om denne ännu inte kan arbeta fullt ut.
– Det är också bra att fråga personen vad som borde förändras i organisationen för att människorna ska må bättre.
Social resiliens innebär förmågan att klara av även svåra situationer tillsammans, hitta lösningar tillsammans och bygga upp en arbetsgemenskap där alla känner att de är en del av något, berättar arbetshandledare Krisse Lipponen. Resiliensen syns i hur väl vi klarar av utmaningar i vardagen. Den baserar sig på hur vi behandlar varandra och hur meningsfullt
I Sodankylä mår personalen bra och blir inte utmattad i sitt arbete. Vi måste kunna anpassa uppgifterna efter människorna, inte tvärtom, säger kommundirektör Jari Rantapelkonen. ”När man har en bra anda på arbetsplatsen orkar alla bättre och lider inte av utbrändhet. Det är en helt grundläggande sak. Därför är jag särskilt glad över att Sodankylä
Utbrändhet kan inte lösas med enskilda knep, utan med långsiktigt ledarskap, en öppen diskussionskultur och att alla bär sitt eget ansvar, säger Sari Vainikkala, chef för arbetshälsa på ISS. ISS Palvelut är ett företag med cirka 7 400 anställda som erbjuder tjänster inom olika branscher, från städning till fastighetsunderhåll och restaurangtjänster till säkerhet. – Sjukdomar i
Arbetet är en viktig resurs för oss. Utöver utkomsten ger det rytm, mening, gemenskap och möjligheter till lärande och utveckling i vardagen. Ändå syns det allt oftare en oro för arbetslivets belastning och ökande utbrändhetssiffror i nyheterna. Hur kan dessa två verkligheter existera samtidigt? Enligt forskare är utbrändhet kopplat till arbetsmiljön och arbetets innehåll. Otydliga