Samspel, förtroende och flexibilitet

Ponsses anställda är stolta över sin produkt – ”Skogens mercedes” och ”världens bästa skogsmaskin”. Nu på 2000-talet är en skogsmaskin mycket mer än bara ett stort dieselmonster dundrar fram i terrängen. Summan av datatekniken och -systemen samt de långt utvecklade delarna och funktionerna är en intelligent, effektiv och mångsidig maskin som underlättar arbetet.

För att nå världstoppen måste personalen vara motiverad och kompetent. Detta kräver i sin tur att man inser att arbete, familj och fritid hör ihop, sammanfattar Paula Oksman, personaldirektör på Ponsse.

– Mänskans liv är en helhet och det är viktigt att de enskilda delområdena är i balans med varandra, säger Oksman.

– Det är fråga om samarbete. Arbetsgivaren och arbetstagaren måste inse vikten av att jobba men också betydelsen av livets i övrigt. Om man bara låser sig vid sina egna åsikter blir det svårare att hitta gemensamma praktiska lösningar. Bolaget måste vara produktivt och konkurrenskraftigt detta är grunden för allt annat också för möjligheterna till flexibilitet fortsätter hon.

Det mänskocentrerade tänkesättet har tillämpats inom Ponsse ända från start. Fabriken står på samma plats norr om Iidensalmi i Vieremä där den grundades år 1970 och fortfarande deltar ägarna aktivt i verksamheten och besöker ofta fabriken. Bland bolagets värderingar ingår också det som kallats ”Ponsseandan” som bl a kännetecknas av fryntlighet, renhårighet, god kommunikation, att personalen beaktas och att man hjälper sina arbetskamrater.

– Vi jobbar hårt, men vi är inte stela. Hierarkin har vi minimerat och alla talar med varandra, säger Oksman.

Efter ett besök på fabriken har man ingen orsak att betvivla ponsseandan. Stämningen är verkligen avspänd och gemytlig.

Varje skogsmaskin som Ponsse tillverkar är skräddarsydd enligt kundens behov. Vesa Tikkanen och Heikki Parmainen jobbar med att montera en maskin.

Förståelse av hela arbetsgemenskapen

För att samordna arbete och familj använder man hos Ponsse olika vardagliga lösningar som ofta är ganska enkla. Den gemensamma nämnaren är flexibilitet: Flextid används på alla nivåer där det bara är möjligt. De inbesparade arbetstimmarna kan personalen sedan ta ut som längre ledigheter. Om ett barn insjuknar kan arbetstagaren stanna hemma en dag och vid behov t o m två dagar, det räcker att han/hon själv meddelar om detta. Flexibiliteten bygger på förtroende, något som Oksman anser att är mycket viktigt.

– Arbetstagaren måste fårstå att allt inte kan gå just som man själv önskat sig. Det väsentliga är att arbetsgivaren har en genuin vilja till flexibilitet även om slutresultatet inte varje gång skulle tilltala alla, säger hon.

– Flexibiliteten kräver förståelse av hela arbetsgemenskapen. Om man tillmötesgår en arbetstagares behov kräver detta automatiskt eftergifter av kollegerna. Att förstå att folk kan vara i olika levnadsskeden och upplever att flexibiliteten fördelas jämlikt är mycket viktigt.

Vid Ponsses fabrik i Vieremä jobbar ca 450 personer med produktion och i olika stödfunktioner. I Finland har företaget sammanlagt ca 670 anställda medan hela koncernen har ca 12 000 anställda. Arbetstagarnas snittålder är 38 år men i åldersgruppen 26-45 åringar är för-delningen ganska jämn. 85 % av de anställda är män och fabriken går i två skift.

Man förhåller sig positivt till både pappa- och mammaledigheter. Oksman hävdar att det inte finns någon grabbighet som gör att man tittar snett på dem som vill ta ut pappaledigt. Fastän arbetsplatsen är mansdominerad snackas det om barn och familjefrågor. Och det händer att de nyblivna papporna stolt förevisar bilder på sina bebisar för personaldirektören.

Familjelivet återspeglas på arbetet

Förtroendeman Vesa Tikkanen jobbar som elmontör på fabriken. Han har ett barn och anser att flextiden på ett avgörande sätt underlättar familjens vardag. Elmontörens arbete är linje- och skiktbundet men en halvtimmes flextid då man kommer på jobb ger spelrum med tanke på dagvårdsarrangemangen. På samma sätt kan man i nödsituationer gå hem litet tidigare utan friktion.

– Också på annat sätt påverkar familjelivet arbetet. Om familjelivet inte fungerar och det ständigt finns något som stressar en orkar man nog inte lika bra hänga kvar i arbetslivet ända fram till pensionen, resonerar Tikkanen.

– Som förtroendeman hör jag framför allt om hur viktigt det är att sammanjämka barnfamiljernas liv med arbetet. Detta beror på personalens åldersstruktur.

Kommunikationschef Katja Paananen har tre barn som alla fötts under den tid hon varit anställd av Ponsse. Paananen anser att hon ibland, på grund av arbetets karaktär i tankarna tar med sig jobbet hem.

– Det talas mycket om flexibilitet men nog hör ju jobbet till det mänskliga livet. Jag tycker att situationen hos oss på Ponsse är bra, vi kan sammanjämka arbete och fritid, allt kan diskuteras och kommas överens om. Då barnen var små var det ingen som förväntade sig att jag skulle jobba över kvällstid.

Paananen anser att det går lättare att sammanjämka arbete och fritid, eftersom Vieremä är en liten ort med färre än fyratusen invånare. Vardagen rullar på eftersom det knappt går någon tid till jobbresorna och all service finns nära tillhands.

Jaana Kallio är ett av proffsen som för hand sammanställer ledningsmattor till skogsmaskinerna.

Allt bygger på eget ansvar

Då man samordnar arbete och övrigt liv betonas vanligtvis förmännens nyckelroll. I princip tycker också Paula Oksman att förmansarbetet är viktigt men hon vill ändå betona utöver gott ledarskap också betydelsen av att hela arbetsgemenskapen är öppen och samarbetar.

– Det är bra om det finns folk av olika ålder på arbetsplatsen. De äldre har redan stökat undan småbarnscirkusen och kan ge tips åt de yngre som kanske nyligen bildat familj. Ofta räcker det att man berättar om sina egna erfarenheter för arbetskamraterna för att underlätta situationen säger hon.

Paula Oksman anser att man borde hålla i minnet att det sist och slutligen är mänskan själv som ansvarar för sitt liv. Arbetsgivaren kan lyssna till behoven och skapa förutsättningar men var och en måste ändå själv klara av att sammanjämka arbete och familj och göra sina egna val.