Framtidens arbetsliv kräver nya metafärdigheter

Framtidsforskaren och företagaren Elina Hiltunen blev glad då en gammal kompis tog kontakt med henne via chatten. Snacket löpte men kompisen insisterade på att Elina skulle kolla upp en viss länk. Då började varningsklockorna ringa och Hiltunen ifrågasatte samtalspartnerns identitet. Mycket riktigt visade det sig att det i andra ändan var en kriminell som kapat hennes kompis konto.

– Det är en ganska skrämmande vilka alla former cyberkriminaliteten kan ta sig. Datorn är inte den svagaste länken, utan mänskan, säger Hiltunen.

– Men i ingen av de organisationer som jag tidigare jobbat hade personalen fått utbildning i cybersäkerhet.

Med sitt exempel vill Hiltunen åskådliggöra vad hon avser med begreppet arbetslivs-kunskap, något som många arbetstagare behöver just nu – och behovet kommer att öka i framtiden. Cybersecurity Ventures förutspår att cyberkriminaliteten år 2025 kommer att orsaka skada till ett värde av 10,5 biljoner USD.

Forskarna brukar använda begreppet metafärdigheter då de talar om viktiga arbetslivs-kunskaper. Meta är grekiska och betyder mellan eller bakomliggande. Det är alltså fråga om kunskaper som stöder substansfärdigheter då arbetet utförs och naturligtvis förändras med samhället och förändringarna i sättet att jobba.

– Det finns ingen enhetlig definition eller syn på begreppet metafärdigheter. Man kan säga att de är kunskaper på högre nivå, som aktiverar och möjliggör utnyttjandet av andra färdigheter, konstaterar Tuomo Alasoini, forskningsprofessor vid Arbets-hälsoinstitutet. Han jobbar vid institutets digienhet (Hyppäys digiin) och deltar i ett stort antal arbetslivsrelaterade forskningsprojekt.

Alasoini betonar att metafärdigheter, exempelvis digikompetens, interaktionsförmåga, kreativitet, förmåga att utnyttja nätverk, resiliens, dvs förmåga till flexibilitet och förutseende, etik, självledarskap och förmåga att hantera helheter, blir allt viktigare i arbetslivet.

Hiltunen kompletterar listan med ytterligare metafärdigheter: förmåga att läsa medier, att identifiera arbetstagarens ork, kommunikationsförmåga samt kulturell kompetens och beredskap för hållbar utveckling.

Smidigt förnyande av produktionen

Då tiderna är osäkra är det skäl att följa upp hur företagen och organisationerna försöker komma till rätta med överraskande utmaningar – och överväga vilken roll metafärdigheterna har i sammanhanget. Stämmer det att ett resilient handlingssätt ger fördelar utöver kärnkompetensen?

Vid Lumi Dental i Varkaus anser man att det är just så. Från 2019 till 2020 har omsättningen mångdubblats och personalen nästan fördubblats.

Företaget ställdes hårt på prov då coronapandemin våren 2020 ledde till att efterfrågan på tandprotetik temporärt halverades. Man tvingades alltså hitta på något nytt.

– I mars började vi importera högklassiga, rimligt prissatta munskydd för social- och hälsovårdsbranschens behov. Våra proteser tillverkas i Kina och därför har vi ett gott nätverk och erfarenhet av att arbeta i den kinesiska kulturen, säger Lumi Dentals utvecklingschef Jukka Kuosmanen på vår fråga om företagets metafärdigheter.

I maj började Lumi Dental på initiativ av bolagets styrelse planera att köra igång en produktionslinje för munskydd i Finland. I Kina finns mycket kompetens då det gäller industriell produktion.

– Vår firmas styrelse har ingjutit tanken i oss att man alltid måste fundera över vad man kunde göra bättre. Man måste analysera om organisationens ackumulerade kompetens också kunde användas för något annat ändamål, framhåller Kuosmanen.

Då Lumi Dental hittade en passande kinesisk maskinleverantör besökte man Kina för att kontrollera att fabriken verkligen existerade och att den motsvarade den beskrivning man fått.

Kort därefter levererades den nya produktionslinjen med tåg till Finland och produktionen körde igång i juli. Hela personalen var nyanställd så vi fick i snabb takt ordna en omfattande inskolning.

Numera levererar Lumi Dental ca en miljon munskydd i månaden till äldrevården, tandläkare, industrin och vanliga konsumenter. Företaget blickar också framåt och siktar på att fortsätta munskyddsproduktionen också efter att pandemin tagit slut. Man planerar dessutom nya servicekoncept och produkter för hälsovårdsbranschen.

Hållbar utveckling

Metafärdigheterna som både Alasoini och Hiltunen nämnt har sitt ursprung i megatrenderna som förändrar världen. Hit hör bland annat klimatförändringen, de krympande naturresur-serna, sociala skillnader, digitalisering, artificiell intelligens och robotik.

Allt oftare talar vi om det ekosociala samhället. Det innebär att vi ska ta hand om och skydda miljön, klimatet och naturens mångfald i alla sammanhang.

– Jag ser att FN:s mål för den hållbara utvecklingen också är relaterade till våra arbetslivsfärdigheter. Det blir allt fler som måste inse betydelsen av cirkulär ekonomi och energikonsumtion, säger Hiltunen.

Jämställdhet hör också till den hållbara utvecklingens mål. Dess motpol i arbetslivet är slaveriet som vi till och med kan stöta på här hemma i Finland. Detta märktes i höstas då det blev mycket ståhej kring finländska städfirmor som på slaverilika villkor sysselsätter städpersonal med invandrarbakgrund. Hiltunen säger att det i Finland finns 600-700 slavar medan deras antal globalt kan uppgå till mer än 40 miljoner.

– Vissa kinesiska företag använder underleverantörer i Nord Korea. Och i Europa förekommer det nordkoreanska slavar t ex på vissa skeppsvarv. Det blir allt viktigare att vi lyckas identifiera dessa missförhållanden, säger Hiltunen.

Digiklyftorna är många

Efterfrågan på olika former av digital kompetens blir allt större. Hiltunen säger att webben och de webbaserade lösningarna underlättar affärsverksamheten men att det inte är lika lätt att muntligt sälja in en ny produkt via webben som det är att lära sig att använda de digitala tjänsterna.

– Särskilt de sociala och de kreativa dimensionerna är viktiga, eftersom de inte så lätt kan ersättas med artificiell intelligens.

Alasoini är inne på samma linje. Han säger att de digitala kunskaperna är nära lierade med andra metatalanger. Alasoini menar att färdigheterna kan grupperas i fyra kategorier. Den första är att man ska ha den praktiska tekniska kunskap som behövs, dvs att man kan använda olika program och digitala redskap. För det andra måste man klara av att navigera på webben och kunna bedöma om informationen som finns på nätet är relevant och pålitlig. För det tredje krävs det social kompetens, förmåga att interagera med andra och klarar av att agera etiskt. För det fjärde måste man kunna skapa och producera information och tjänster som för andra är värdefulla och intressanta – för att lyckas med det måste man vara kreativ. Allt detta påverkar också företagets konkurrenskraft.

– Särskilt de sociala och de kreativa dimensionerna är viktiga, eftersom de inte så lätt kan ersättas med artificiell intelligens, säger Alasoini.

– Visst är det förargligt att diskussionen om den digitala kompetensen i Finland ibland begränsar sig till frågan om huruvida personen vet hur man knäpper på datorn. Men nuförtiden krävs det mycket mer i arbetslivet.

Alasoini har lett den av Arbetarskyddsfonden finansierade och av Arbetshälsoinstitutet genomförda undersökningen av de digitala klyftorna och dem som använder digital utrustning i det finländska arbetslivet. Häften av finländarna betecknas som ”kunniga användare” och klarar av att utnyttja digital utrustning. Bland dem dominerar personer mellan 24 och 44 år.

De som hör till kategori två kan indelas i tre grupper, ”intensiva” användare kan mycket väl använda digital utrustning men upplever att det är ansträngande och känner sig pressade av att ständigt tvingas lära sig nytt.

De ”oroliga användarna” har anspråkslös digikompetens och svårt att lära sig använda digital utrustning. Bland dem finns anställda som är äldre än 45 år. ”Rutinanvändarna” använder endast i viss utsträckning digital utrustning i jobbet eller inte alls och löper därför stor risk att trilla av den digitala utvecklingen i arbetslivet.

– För att rätta till detta måste cheferna på arbetsplatsen använda fyra centrala metoder – kompetensutveckling för personalen och möjlighet att påverka anskaffningen av digital utrustning. Det behövs också stöd vid användning av digital utrustning utgående från användarnas varierande digikompetens. Man måste tillsammans fundera på hur man med hjälp av digital utrustning kunde göra arbetet mångsidigare, säger Alasoini.

Kreativiteten frodas i jobbkulturen

Skatteförvaltningens kommunikationsteam har ofta nämnts som exempel på hur man kreativt använder sig av sociala medier i kommunikationen. De lyckas ofta kombinera sin skatterelaterade information med något aktuellt fenomen på webben.

Skatteförvaltningens kommunikationsdirektör Kati Kalliomäki betonar att hela skatteförvalt-ningens kommunikation ska stöda strategin. För att kunna finansiera samhällets funktioner måste beskattningen genomföras korrekt och vid rätt tid.

– Då det är deklarationsdags får vi folk att tagga ner t ex genom att på sociala medier lägga upp ett videoklipp med hundvalpar. Just nu lägger vi upp inslag som alluderar på den finska tv-serien Vuxna! Vi har kommit överens med Yle och producenten om det, säger Kalliomäki. I livesändningen med hundvalparna påminde vi medborgarna om något som är viktigt och detta gav skatteförvaltningens Instagramkonto 6 000 nya följare.

Arbetet med skatteförvaltningens sociala medier sköts av tre personer på heltid. Kommuni-kationsenhetens 30 anställda har redan länge verkat på olika håll i landet, så distansarbetet vållar inga problem för dem. Själva arbetet görs i mindre team.

– Ledningen litar på att teamen finner visheten och är självgående, betonar Kalliomäki.

Hon tillägger att kreativiteten underblåses vid kommunikationsenhetens gemensamma träffar, där deltagarna får lära av varandra. Däremot låter det otroligt att antalet fortbildningsdagar i fjol för kommunikatörernas del i snitt var bara 0,7, dvs allra minst av alla som jobbar inom skatteförvaltningen.

– Det här jobbet lär man sig via fortbildning men också genom att följa med trenderna i samhället och genom att experimentera. Dessutom ordnas det en massa seminarier som pågår bara någon timme, och det finns bloggar och andra möjligheter till frivillig professionell utveckling, säger Kalliomäki.

Kreativ problemlösning, att lära tillsammans, självstyrning och att behärska helheter är inte rättigheter som bara kommunikationsenheten har. Detta är arbetstagarfärdigheter som man förväntar sig att alla som jobbar inom skatteförvaltningen besitter. Hierarkin inom organisationen är låg och därför vågar man pröva på nya idéer. Ett exempel på detta är den digitala tjänsten MinSkatt.

Alasoini påminner om att arbetstagarna kan stöta på olika slags kompetensklyftor om ingen gör något åt det på arbetsplatserna.

En ny utmaning för skatteförvaltningen är att arbeta för att verksamheten i större utsträckning ska bygga på kunskapsledarskap. På team- och funktionsnivå kommer man att införa s k situationsrum.

– Teamen ser vad som lyckats och gått bra, detta hjälper dem att omfatta och förstå nya helheter. Det är inte alltid så enkelt, eftersom vissa kommunikationsfrågor är svåra att mäta, t ex hur man ska förebygga negativt ståhej på sociala medier, säger Kalliomäki.

Hur ska vi ta till oss metakunskap?

Självledarskap förknippas med intressanta synpunkter, t ex hur man ska orka i jobbet och ta till sig ny metakunskap. Arbetstagaren kan sno åt sig alldeles för mycket jobb, vilket på sikt leder till kronisk stress som i sin tur leder till depression.

– Jag trycker att cheferna borde komplettera sin verktygsback med ett förstahjälpenkort för mental ohälsa. En viktig arbetslivskunskap är att i tid varsebli också svaga signaler på att någon arbetstagare har problem med orken. Man måste t ex notera att arbetstagaren inte längre presterar på samma nivå som förr, föreslår Hiltunen.

Alasoini påminner om att arbetstagarna kan stöta på olika slags kompetensklyftor om ingen gör något åt det på arbetsplatserna. Han uppmuntrar arbetstagarna till att ta till sig de ny metakunskap.

– Det är en klar trend att arbetsgivarna ofta förväntar sig att arbetstagarna aktivt ska vilja lära sig nytt också på sin fritid eller vid sidan av jobbet. För en del är detta inget problem, men andra kan uppleva detta som oerhört stressande, säger Alasoini.

Han tillägger att det på arbetsplatserna blir allt vanligare att man vid sidan av olika kurser också får lära sig av sina kolleger. Detta märks hos skatteförvaltningen, där arbetstagarna delar med sig av sin kunskap och sin erfarenhet under infokvarter och vid de återkommande 30 minuter långa s k utvecklingsmorgnarna. Dessutom ordnas det Pecha Kucha -träffar där arbetstagarna pitchar sina idéer, dvs förklarar dem med 20 bilder så att varje bild visas i 20 sekunder. Kalliomäki har själv varit med om detta.

– Själv var jag för ett tag sedan med om att sporra våra sakkunniga till att våga kommunicera mer.