Det bästa är att få träffa kunderna

Om någon gör det så är det bibliotekspersonalen som möter alla slags mänskor, dem som behöver hjälp och dem som törstar efter kunskap. Personalen måste ha social kompetens och känna till all slags litteratur. Ode introducerar ett helt nytt bibliotekskoncept som synats under lupp i alla nationella medier. Hur upplever personalen detta tryck och hur påverkar det arbetshälsan?

– I kundupplevelseteamets arbetsbild ingår det att ur kundernas perspektiv fundera över vad som fungerar och vad man måste ändra. Min uppgift är att vara synlig och tillgänglig för kunderna. Här kan hela personalen betjäna kunderna. Vår basservice omfattar en väldigt mångsidig blandning av tjänster – jag kan visa hur storformatskrivaren fungerar, hjälpa till vid valet av presentbok, rekommendera nattlektyr osv. Trots att många kunder använder självbetjäningsmöjligheten ber många också om råd, säger biblioteksbiträde Toni Tuominen.

– Till informatikerns arbetsbild hör att utveckla arbetet och planera arbetsprocesserna. Hela Odets personal, med undantag för ledningsteamet, jobbar med kundservice och har kundkontakt. Till stor del handlar jobbet om att möta kunderna. Vi ska finnas tillhands för kunderna och hjälpa dem att använda bibliotekets tjänster, säger informatiker Ulla Leinikka.

Till Ode -personalens grunduppgifter hör också logistik och allt oftare också robotik.

Här kan man verkligen stöta på robotar, säger biblioteksdirektör Anna-Maria Soininvaara.

– Våra robotar Tatu, Patu och Veera (Sixten, Blixten och Vera) måste än så länge programmeras och styras. Huvudsakligen används de för att transportera material men Veera kan också klara av enklare frågor, t ex: ”Var kan jag hitta reseskildringar?”, förklarar Soininvaara med ett leende.

Ode förde in förändringar i biblioteksvärlden

Ode har revolutionerat biblioteksbeteendet i Finland. Åtminstone delaktigheten och engagemanget har ökat.

– Vi vill att kunderna ska vara delaktiga, komma med idéer och ge sin input vid planeringen och förverkligandet av tjänsterna. Detta är ännu nytt för oss och vi använder mycket tid till att fundera över vad dessa önskemål kunde innebära.
Enligt Soininvaara har Ode nya uppgifter.

– Bibliotek är ett ord som betyder en plats där det finns böcker. Detta har förändrats. Nu kommer besökarna till biblioteket för att få hjälp med olika digitala frågor och medborgarsamhällsfärdigheter eller för att hitta mötes- och arbetsutrymmen. Jäm-ställdheten är viktig för oss, alla ska ha möjlighet att använda olika apparater och tjänster, framhåller Soininvaara.

Delaktigheten syns i Ode.

– Jämfört med läget för tio år sedan då jag själv började jobba har gemenskapen klart börjat göra sig gällande. Man tillbringar allt mer tid här tillsammans jämfört med tidigare då de flesta kom till biblioteket ensamma. Nu finns det mer kollektiv verksamhet noterar Tuominen.

Det finns också mycket fler grupper än förr.

– Då man tidigare gav råd åt enskilda individer måste man nu klara av att ge råd för hela grupper, säger Soininvaara.

Toni Tuominen, Ulla Leinikka och Anna-Maria Soininvaara är positivt överraskade av hur litet problem det förekommit i Ode.

Social kompetens är det viktigaste

Man kunde tänka sig att litteraturkunskap skulle vara det viktigaste för en bibliotekarie och informatiker, men Leinikka framhåller att det är viktigt att kunna sköta kundservicen.

– Det viktigaste för oss alla här på jobbet är ändå att vara ”kundminded” och bra på att kommunicera så att vi kommer tillrätta med våra kunder.
Tuominen håller med om detta.

– All annan kompetens och kunskap kan man utveckla eller skaffa sig men interaktionsförmågan är ett grundelement som vi alla behöver i jobbet.

Arbetshandledning på toppnivå

Verksamheten i Odet sparkades igång i raskt tempo. I början var mycket ännu på hälft i huset och personalen måste använda skyddshjälm då de rörde sig på arbetsplatsen.

– Vi klarade oss ganska bra med tanke på det och hur snabbt vi blev hemmastadda i huset. Ingen hade en aning om vad som komma skulle då dörrarna öppnades och vad som sedan skulle hända, säger Soininvaara med stor tillfredsställelse.

– De två första månaderna var verkligt avgörande. Vi funderade över vad slags arbetsgemenskap vi kommit till och diskuterade vad vi skulle göra och vart vi är på väg, förklarar Tuominen.

– I början var sammanhållningen stark i teamen. Vi har fem team plus ledningen, utan sammanhållning hade vi inte klarat av att jobba tillsammans i de halvfärdiga utrymmena, konstaterar Leinikka.

– Nu är vi redan 64 personer som jobbar här och två jobb är ännu lediga. Vi var alldeles för få i början.

2-4 Toni Tuominen är alltid synlig och redo att hjälpa besökarna.

Föregångare får möta kritik

Alla tre är överens om att de jobbar i världens bästa bibliotek, vilket redan det känns som en belöning.

– Det regnar pris och utmärkelser över Ode och besökarna beundrar biblioteket. Vi får höra hur vackert vårt bibliotek är. Kunderna är nöjda och vi får väldigt litet negativ respons. Det här jobbet är både belönande och inspirerande, säger Soininvaara.

– Dessutom är Ode en oerhört funktionell arbetsmiljö så det känns bra att komma till jobbet. Man kan lita på att kollegerna ställer upp om det behövs hjälp, vilket är viktigt i vårt arbete. Det finns så mycket olika tjänster att en mänska omöjligt kan behärska allt, förklarar Tuominen.

– Jag tycker det är hujsigt att vi fått vara med ända från starten! Helt nya grejer och nya fina projekt. Och, som Toni sa, så är samarbetet magnifikt. Man känner att man på riktigt kan påverka sitt jobb. Det känns givande, säger Leinikka.

Man kan inte vara alla till lags

– Några kommer hit med den inställningen att ”Nu ska vi se om här finns några böcker!” och säger sedan att ”här finns ju inga böcker”. Men det stämmer ju inte alls. Sen är det upp till oss att rätta till dessa missförstånd. Ett annat evighetstema är de könsneutrala toaletterna. Jämlikheten har högsta prioritet hos oss. Alla gillar det inte, men det är något man får vänja sig vid – jag tror nog att samhället småningom vänjer sig, föregångaren får alltid ta emot kritik. Men visst är en del kritik berättigad och värd att tas på allvar. Lyckligtvis är det ändå inte särskilt mycket, säger Anna-Maria Soininvaara.