På svenska

13.09.2022

”Chefens uppgift är att hänvisa till vård”

Som chef har jag många möjligheter att skapa olika flexibla arrangemang som lämpar sig för olika situationer och därigenom stödja arbetshälsan och den psykiska hälsan, säger direktör Salla Hakala.

I mitt arbete ansvarar jag för produktionsstrategin, dvs. de metoder och val med vilka vi hjälper våra kundföretag att sköta sin kassacirkulation. Jag är chef för två team inklusive deras chefer samt för utvecklingschefer som arbetar som sakkunniga.

Med tanke på psykiska hälsoproblem är Lowell en väldigt vanlig kunskapsarbetsplats: vi brottas med teman relaterade till brådska, belastande arbete och hantering av arbetsmängden samt balansen mellan arbete och fritid.

 

En viktig uppgift för chefen är att skapa en atmosfär av förmåga och kunnande på arbetsplatsen, där man alltid kan göra något åt problemen. Om till exempel en arbetstagare säger att de kört fast med en arbetsuppgift eller upplever att brådskan blir för stor, ger jag dem rådet att sakta ner en stund – chefen ansvarar för att lugna ner hektiska situationer. Visserligen finns det brådskande stunder i vårt arbete, men många saker kan schemaläggas på nytt till en lämpligare tidpunkt.

Vi använder oss av prioriteringsmatriser för att prioritera uppgifterna. Särskilt inom expertuppgifter skapas en arbetsvardag där alla mår bra genom att leda sig själv, och att stödja detta är en viktig del av mitt chefsarbete.

 

Jag följer hur mina underlydande mår. Det kan hända att jag märker att en människa som tidigare deltagit i diskussioner blivit tystlåten eller tillbakadragen. Då frågar jag om allt är bra på tu man hand. Tecken på alltför stor belastning eller andra psykiska problem kan också vara nedsatt problemlösningsförmåga eller en upplevelse av att man inte själv kan påverka sakers förlopp. Ibland säger människan själv att hon inte är sig själv längre.

Om arbetstagarens psykiska hälsa sviktar, ska chefen hålla sig till sin roll. I en obalanserad situation kan människan säga saker om sitt privatliv som hon kanske ändå inte vill dela med sig på arbetsplatsen. Därför börjar jag inte gå närmare in på saken med mina underlydande, utan hänvisar dem vidare till exempel till företagshälsovården. Gränsdragningen hjälper också mig själv att undvika extra belastning.”

 

Kommentoi

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista.