Vi lär oss arbetslivsfärdigheter för framtiden

”Välkommen till HyMy -byn, hur kan jag stå till tjänst?”

Var tredje vecka sätter sig hälsovårdsstuderande Iida Kasslin vid HyMy -byns servicedisk som finns på yrkeshögskolans campus i Kvarnbäcken.

HyMy -byn är en mångprofessionell inlärnings- och utvecklingsmiljö där Kasslin avlägger sina innovationsprojektstudier som ingår i hennes examen. Hon är en av de byansvariga som deltar i HyMy -byns dagliga verksamhet och utvecklingen av konceptet.

Kasslin tar bl a emot klienter som kommer till tandhygienist-, verksamhetsterapi- eller fysioterapistuderandenas mottagningar. Dessutom jobbar hon en vecka i sänder med representations- och kommunikationsuppgifter samt utvecklings- och innovationsprojekt med anknytning till HyMy -byn. I ett sådant projekt skulle Kasslin tillsammans med andra studerande facilitera workshoppar för ett seniorserviceföretag.

Tanken var att man via verkstäderna skulle försöka identifiera problem och utvecklingsobjekt i verksamheten. I ett annat projekt skötte hon tillsammans med en liten grupp välbefinnandeverkstäder för företagare. I den verksamheten deltog också Markus Määttänen, som utbildar sig till verksamhetsterapeut och nu utför sin arbetspraktik i HyMy -byn.

– Uppgifterna har varit krävande och jag har varit tvungen att gå utanför min bekvämlighetszon. Det är bra att få öva så här, säger Kasslin.

Määttänen och Kasslin är båda inne på slutrakan med sina studier. De behärskar redan branschsubstansen och i HyMy -byn stärker de nu sina metafärdigheter som de kommer att behöva i arbetslivet.

Markus Määttänen utför sin sista praktikperiod i HyMy -byn. – Min professionella kompetens har stärkts då jag ordnat workshoppar och skapat redskap som stöder välbefinnandet.

Kreativitet och emotionell kompetens är metafärdigheter som betonas

Ju längre den teknologiska utvecklingen går, desto mänskligare blir bilden av mänskan på arbetsplatsen.

År 2020 fastställde det världsekonomiska forumet att emotionell intelligens och flexibel kunskapskometens kommer att höra till de viktigaste arbetslivsfärdigheterna i framtiden. Förteckningen gjordes senast för fem år sedan och på kort tid har uppfattningen om vilka kunskaper som behövs uppdaterats markant. Kreativitet och emotionell kompetens upplevs nu som viktigare än förhandlings- utvärderings- och slutledningsförmåga.

I social- och hälsovården har det ändå alltid varit viktigt att personalen kan vara en mänska för sin medmänska.

Att veta hur man ska bemöta en annan mänska hör enligt Iida Kasslin till de viktigaste arbetslivstalangerna. Hon säger att man måste veta hur man ska motivera mänskan till förändring. Sällan saknar klienten kunskap och därför måste hälsovårdspersonalen ha tillräcklig emotionell kompetens för att förstå hur hen ska erbjuda klienten sin kunskap och veta hur klienten ska bemötas för att känna sig motiverad och vara beredd att agera.

– Jag övar på min yrkesroll och lär mig hur jag som vårdproffs ska tala med folk. Jag försöker fundera över hur jag i min kommunikation ska kunna ge klienten mer plats. Det gäller ju att få reda på hur mycket klienten redan vet.

Ju mer man under studietiden får experimentera tillsammans med proffs desto säkrare och tryggare blir man i sin yrkesroll.

Ju bättre maskinerna behandlar informationen desto viktigare blir också mänskans förmåga att flexa och komma med nya idéer. I HyMy -byn har man möjlighet att träna upp och stärka också dessa kunskaper.

Kasslin och Määttänen deltog i ett projekt där de skulle ordna face-to-face träffar för en klientgrupp. På grund av coronabegränsningarna måste mötena hållas digitalt, vilket innebar att de studerande fick planera och förverkliga workshopparna på ett helt nytt sätt.

– Man måste vara beredd att göra förändringar och ha tillräcklig it-kompetens. För att sköta klientmöten på distans måste man också klara av att förnya sig och vara kreativ, säger Määttänen.

Egentligen får Kasslin och Määttänen öva sig i att tackla den fortlöpande förändrings-processen.

– Eftersom allting kontinuerligt förändras lönar det sig att öva upp sin stresstålighet. Det är också viktigt att man har problemlösnings- och slutledningsförmåga, säger Määttänen.

Öva arbetslivsfärdigheter tillsammans med ett proffs

Listan över vilka färdigheter som behövs i arbetslivet är så imponerande att man osökt ställer sig frågan om studeranden som ska ut i arbetslivet egentligen borde vara en robot.

Nej, säger Kati-Annika Knief, som är hemvårdshandledare och förman för närservice-området Kvarnbäcken 2. Helsingfors stads hemvård har tagit emot praktikanter från Metropolia och för närserviceområde två har HyMy -byns studerande facilliterat verk-städer som grund för utvecklingsarbetet.

– Den gamla sanningen gäller ännu – det finns inga dumma frågor, säger Knief.

Det behövs problemlösnings- och interaktionsförmåga och förmåga att tåla osäkerhet. Och detta är något vi naturligtvis tränar.

De studerande kommer fortsättningsvis till jobbet för att lära sig. Man väntar sig inte heller att någon direkt efter examen ska vara ett fullfjädrat proffs. Knief säger att fördelen är just nyfikenheten och de modigt ställda frågorna.

– Vi som hållit på med samma jobb i många år sköter våra uppgifter på ett visst sätt, eftersom vi alltid gjort på samma sätt. De som skapat innovationsprojekten känner inte nödvändigtvis till vår vardag och kanske undrar varför vi inte gör på ett annat sätt.

Ju mer man under studietiden får experimentera tillsammans med proffs desto säkrare och tryggare blir man i sin yrkesroll. Därför efterlyser man mod och ifrågasättande också på skolbänken. För alla känns det inte lika lätt, säger lektor Ulla Vehkaperä vid yrkeshögskolan Metropolia.

– Vissa studerande är mer redo att spåna tillsammans med sin lärare. Men sen finns de sådana som tycker det är obekvämt om jag frågar vad de tycker eller om jag ber dem komma med ett motargument.

Ulla Vehkaperä ser inspirerande framtidsmöjligheter för social- och hälsovården. – Men tror att digitalisering, robotik och AI också orsaka ångest. Situationen påminner om den som uppstod då man började använda datorer i vårdarbetet.

I HyMy -byn ansvarar Vehkaperä för företagssamarbetet och handledningen av de byansvariga.

Själv förhåller sig Vehkaperä positivt till de nya möjligheterna i arbetslivet och till hur dessa kan beaktas i utbildningen. Ändå ser hon också arbetsmodellen som utmanande.

– Verksamheten i HyMy -byn är mycket självreglerande och passar inte för alla. Man måste ha god självkännedom. Det behövs också problemlösnings- och interaktionsförmåga och förmåga att tåla osäkerhet. Och detta är något vi naturligtvis tränar.

Det finns styrka i multiprofessionellt samarbete

Markus Määttänen tycker att studierna också utanför HyMy -byn ger god coaching inför arbetslivet. Det självständiga arbetsgreppet är viktigt över hela linjen, trots att man ofta arbetar i grupp. Också i HyMy -byn jobbar de studerande sida vid sida. Det är oerhört viktigt med tanke på utvecklandet av sociala färdigheter men också rent professionellt.

– I dag blir många anställda inom social- och hälsovården ganska snabbt utbrända. Så går det framför allt om man tror att man är den enda som kan hjälpa en annan mänska. Det gäller att jobba ihop och ha förtroende för varandra, man ska våga tro på att man kan dela jobbet med andra proffs, säger Ulla Vehkaperä.

HyMy -byns multiprofessionella miljö ger färdigheter också för detta, säger Iida Kasslin.

– På mottagningen finns ofta studerande från olika branscher. Tanken är att vi ska utbyta tankar sinsemellan. De multiprofessionella mötena är väldigt viktiga och jag hoppas att det ska fungera på samma sätt också i arbetslivet.