På svenska

27.11.2015

Säkerhet där det sprängs

På sin djupaste punkt ligger den gapande fyra hektar stora gropen 12 meter under havsnivån. Jukka Kinnunen och Heikki Thil berättar hur man skapar ett stabilt bo för de 20-35 våningar höga skyskraporna som ska byggas i Fiskehamnen i Helsingfors. På ett för alla säkert sätt.

Runt omkring oss öppnar sig ett grått granitlandskap. Dammet från sprängningarna sjunker på några minuter. Tunga schaktmaskiner surrar omkring oss.

Vi befinner oss några kilometer från Helsingfors centralstation, mitt på det största urbana bygget i Finlands historia.

År 2023 ska Redi, landets första skyskrapestad stå klar, sex bostadsskyskrapor och mellan dessa ett kontorstorn och ett hotelltorn. Finlands högsta byggnad blir 132 meter hög. Vid foten av tornen, omgivet av parker och en strandpromenad, byggs innerstans största shopping- och upplevelsecenter som kommer att erbjuda jobb för hundratals mänskor.

Hösten 2015 framskrider schaktningsarbetet med två till fem sprängningar per dag och 10-2 000 kubikmeter schaktmassa per detonation. Som mest har det varit sju borrvagnar som gjort hål för sprängladdningarna. Dagligen körs nästan 200 lastbilslass sprängsten iväg från arbetsplatsen för att krossas så att materialet kan återanvändas.

Då markbyggnadsfasen är klar hösten 2016 finns det ca 700 km borrhål på området och 900 000 kubikmeter fast massa har fraktats bort. Den mängden motsvarar volymmässigt ca åttio riksdagshus.

Säkerheten förutsätter en minuttidtabell

Mot den blå himlen avtecknar sig den ensamma metrobanan på sina pelare. Det är en bild som påminner om en futuristisk stadsvision från början av 1900-talet. Med några minuters intervall stannar vagnarna vid stationen, något tiotal meter ovan om gropen.

Sprängningarna i urberget synkroniseras enligt metrons tidtabell

Trafiken genom stationen behöver inte stanna upp en enda gång under hela byggprocessen. I entreprenadvillkoren fastställs ett vite på 50 000 € /påbörjad timme om metrotrafiken måste stoppas.

Till och med då vi tar bilder för denna artikel märker vi minuttidtabellen. Besöket på arbetsplatsen måste anpassas till de pågående arbetsprocesserna, vilket innebar att fotografen av säkerhetsskäl bara hade en kvart timme på sig att ta sina bilder. Också vår rutt bestämdes noga i förväg.

– Säkerheten går framom allt annat. Därför måste man ställa upp på de villkor som arbetsmomenten och säkerheten kräver, betonar Heli Pulkkinen, informatör för projektet Redi.

VERKKO_TE0415_tyoturvallisuus_RP_7959_A1

– År 1999 hade vi blå overaller och kanske också hörselskydd, säger överladdare Jukka Kinnunen om skyddsutrustningen i början av karriären.

På lunchtimmen smäller det

Fastän byggarbetet bara inletts sysselsätter man redan mer än 300 personer.

Ansvaret för schaktningens säkerhet vilar på sprängarbetsledaren och laddaren. Det är absolut förbjudet att spränga på området om det ens finns minsta lilla misstanke om att det ännu trots alla säkerhetsåtgärder finns folk kvar på det farliga området.

– Sprängtillståndet för arbetsplatsen gäller från sju på morgonen till sex på eftermiddagen. Vi valde ändå att sköta sprängningarna vid tiden för kaffepausen och lunchen eftersom bara sprängarbetslaget då finns på plats. Det underlättar säkerhetsarrangemangen. Medan sprängningarna pågår står sprängarbetsledaren hela tiden i kontakt med metron och kollar när han ger tillstånd att detonera sprängladdningen att trafiken inte störs. Vi kvitterar då faran är över, berättar överladdaren Jukka Kiunnunen från Varkauden Louhinta  Oy.

Varkauden Louhinta utför underentreprenader för Destia, som ansvarar för markbyggnadsarbetet. Som mest finns det på arbetsplatsen ett tiotal borrare och laddare medan drygt 80 personer jobbar med schaktningsentreprenaden.

Arbetssäkerheten framhävs vid schaktningen. I den nyländska arbetssäkerhetstävlingen har Varkauden Louhinta de fyra senaste åren fått ett hedersomnämnande i serien underentreprenörer. Utmärkelsen ges åt de tre företag som bäst ordnat arbetssäkerheten. Jukka Kinnunen valdes år 2014 till Årets laddare. Han började sin karriär i schaktningsbranschen redan som 15-åring då han sommarjobbade som borrarbiträde och –laddare. År 1990 avlade han laddarexamen vid tekniska skolan i Villmanstrand. Karriären har fört honom från laddare till sprängarbetesledare vid krävande schaktningar i olika bostadscentra, t ex Kampen och parkeringsgrottan i Hagalund. Valet av honom till Årets laddare motiverades med att Jukka Kinnunen inser sitt personliga ansvar för att hela processen från borrning och sprängning till slutknackning ska lyckas.

I Finland finns det mer än 5 000 professionella schaktare. Alla som är verksamma i branschen har rätt att nominera kandidater för titeln Årets laddare. Valet förrättas av ett råd som består av proffs i branschen.

VERKKO_TE0415_tyoturvallisuus_RP_8046_A5

Damm är en av riskerna där det sprängs och schaktas.

Man får inte bli avtrubbad

Den största risken på arbetsplatsen utgörs av stenar som kan slungas iväg då man spränger.

– Schaktningsgänget känner till riskfaktorerna. Bestämmelserna har blivit striktare, i anbuds-förfrågningarna ingår detaljerade säkerhetskrav och i riskanalyserna för arbetsplatserna går man igenom alla farliga arbetsställen. Och arbetstagarna har rätt attityd till säkerheten säger Heikki Thil, vd för Varkauden Louhinta.

Han är mest bekymrad för hur man också ska få också andra än branschproffsen att inse att det alltid finns en risk. Den allmänna kommentaren är nämligen att det ju inte heller förr flugit iväg några stenar från sprängplatsen.

– Också språkmuren är en utmaning med tanke på alla de utländska arbetstagarna. Då vi ber dem flytta sig längre bort svarar de bara ”jo, jo” men rör ändå inte på sig. De begriper helt enkelt inte vad vi säger eller vilken risk de tar.

– Det blir också allt viktigare att informera arbetsplatsens näromgivning om farorna, eftersom sprängningarna ofta utförs på tätt befolkade områden. Då varningssignalen ljuder händer det att folk ställer sig i fönstret för att se vad som är på gång, fastän de egentligen borde hålla sig borta från fönstret, säger Thil.

VERKKO_TE0415_tyoturvallisuus_RP_9772_A2

Enligt Heikki Thil förhåller sig schaktningsarbetarna seriöst till riskerna som schaktningen medför.

Tredubbla skyddsmattor

Samma dag som detta skrivs spränger man på en ca 200 kvadratmeter stor yta på arbetsplatsen. Sprängområdet täcks in med 60 gummimattor som tillverkats av gamla lastbilsdäck, och mattorna hade en sammanlagd yta om ettusen kvadratmeter. Mattorna som är aderton kvadrat stora och breds ut med hjälp av grävskopor ska på alla sidor sträcka sig minst tre meter över det egentliga sprängområdet.

Thil minns hur man ännu för några decennier sedan bara använde gummimattor som var så små att de kunde flyttas med handkraft. På dessa breddes sedan jord och filt. Då fanns det på arbetsplatserna inte många maskiner som kunde ha lyft upp större mattor.

Också arbetstagarnas skyddsutrustning har utvecklats och det har blivit rutin att använda dem.

– Då jag började i branschen år 1999 hade vi inte annat än blå overaller och kanske också hörselskydd. Ingen använde skyddsskor, hjälm eller varselkläder och skyddsglasögon, berättar Jukka Kinnunen.

Arbetsplatsövervakarna måste ändå fortsättningsvis uppmärksamt kontrollera att arbetstagarna använder sin skyddsutrustning. Det händer t ex att skyddsglasögonen blir bli immiga och då är det frestande att låta bli att använda dem.

Nya ännu exaktare säkerhetsbestämmelser är på kommande

Social- och hälsovårdsministeriet svarvar som bäst på nya preciseringar i behörighetskraven för laddare och sprängarbetare. Frågan har beretts av en arbetsgrupp med representanter för de centrala arbetsmarknadsorganisationerna.

Arbetsgruppen föreslår att sprängarnas yrkesexamen utvidgas med ett nytt kompetensbrev för sprängare. Den nya behörighetskategorin ska betona planeringen och ledningen av sprängarbetet.

Man eftersträvar också en förbättring av säkerhetsnivån och föreslår att kompetensbrevet för laddare delas upp och preciseras enligt förhållandena på arbetsplatsen, dvs om sprängningen görs på marken, under vatten eller under jord. Detta skulle ge dem som skaffat sig kompetensbrev bättre beredskap att sköta sina särskilda arbetsuppgifter.

Man måste också överväga om man ska kräva ett utlåtande från polisen gällande dem som ansöker om kompetensbrev för laddare. Med stöd av lagen om säkerhetsutredning måste de sedan början av 2014 genomgå en begränsad personsäkerhetsutredning.

Den nya lagen träder i kraft tidigast år 2016. För närvarande finns det ca 4 800 behöriga laddare i Finland.

VERKKO_TE0415_tyoturvallisuus_RP_8147_A3

Noll olyckor är ingen utopi

Som mål inför sitt kommande hundraårsjubileum fastställde Byggindustrin RT för fem år sedan att antalet arbetsolyckor i byggbranschen år 2020 ska vara nere i noll. Som delmål ställde man upp en minskning med 30 procent per år. I början såg det lovande ut, men sedan avtog takten.

Byggsektorn är vår farligaste industrigren. Per en miljon utförda arbetstimmar inträffar det 62 olyckor som orsakat minst en dags sjukfrånvaro. Motsvarande medeltal för alla branscher är 29.

Företagen kan testa sin arbetssäkerhetssituation med hjälp av den nivåklassificering som Arbetshälsoinstitutet skapat inom ramen för forumet Noll olycksfall. Under 2014 har sammanlagt 37 arbetsplatser nivåklassificerats och av dem har 16 uppnått den högsta nivån dvs ”världstopp”. Bland byggföretagen nådde NCC Rakennus Oy/Sydvästra Finlands resultatenhet denna nivå.

Nivåklassificeringen har använts sedan 2004. Antalet företag och arbetsplatser som nått nivå ett ökar stadigt. Det första året nådde fyra företag denna nivå. År 2013 slogs alla tiders rekord, 23 företag.

Finland går i spetsen

Tommi Alanko, direktör för Noll olyckor-forum vid Arbetshälsoinstitutet (TTL) säger att arbets-säkerheten utvecklats bättre på de arbetsplatser som anslutit sig till forumet än på arbetsplatserna i genomsnitt.

Alanko uppger att många av dem som ansökt om klassificering också får den. Långtgående beror detta på att dessa företag bryr sig om arbetssäkerheten och att de gjort ett långsiktigt arbete för detta.

– Då man förbättrar arbetssäkerheten utvecklas samtidigt företagets arbetsrutiner och verksamhetskultur. Också arbetstagarnas motivation och produktivitet förbättras, framhåller Alanko.

I fråga om visionen Noll olycksfall är Finland ett föregångsland i Europa. Enligt Alanko släpar många länder mer än tio år efter oss i fråga om nationella forum.

– Forumets viktigaste prestation är att företagen nu har ett praktiskt och effektivt sätt att nätverka kring frågor som är relaterade till arbetssäkerheten. Vanligtvis är det inte så många som jobbar med arbetssäkerhetsfrågor på arbetsplatserna men via nätverket kan man snabbt få kontakt med sakkunniga i andra företag och på så sätt få hjälp.

Alanko berömmer de finländska företagen för deras öppna samarbetsanda. Hos oss delar vi gärna med oss av vår kunskap samtidigt som vi får information av andra. Som exempel på nätverkandets kraft kan nämnas seminariet som varje år ordnas inom ramen för Forumet. Förra våren deltog drygt 200 personer.

Härefter kommer man att utvidga noll-konceptet genom att också gå in för nolltolerans i fråga om yrkessjukdomar, mobbning, arbetsrelaterade sjukdagar, utbrändhet eller obehandlade fall av våld och trakasserier. Då ska det inte heller finnas några förmän eller arbetstagare som är omedvetna om arbetssäkerheten.

Nettokostnaderna för en arbetsdag som gått förlorad på grund av en olycka uppgår till 27 880 euro.

Räkna ut kostnaderna för en arbetsolycka med hjälp av Piku

Utöver de mänskliga förlusterna står arbetsolyckorna också företagen dyrt. Arbetshälsoinstitutet har utvecklat ett redskap – Piku – som beräknar kostnaderna för arbetsolycksfall. Med Piku kan arbetsplatserna räkna ut de ekonomiska konsekvenserna av ett olycksfall. Räknaren visar hur mycket kostnader som hänför sig till olyckorna. De genomsnittliga kostnaderna beräknas på basis av uppgifterna om de verkliga olyckskostnader som Arbetshälsoinstitutet sparat i sin databas.

Arbetshälsoinstitutet föregående kostnadsräknare har ett exempel som visar att en arbetsdag som förlorats p g a en olycka ger en nettokostnad om 27 880 €. I summan beaktas de direkta kostnaderna och de indirekta förlusterna t ex ersättning för frånvaro, egendomskostnader samt produktionsstörningar och avbrottskostnader.

En arbetsdag utan olyckor blir mycket billigare. Lönekostnaderna för ett dagsverke är i exemplet 326 €/dag.

Gott humör minskar riskbenägenheten

Arbetssäkerheten och det psykosociala välbefinnandet går hand i hand, säger psykolog Marita Hyttinen vid 3T Ratkaisut Oy. Hon har produktifierat utbildningsprogrammet Inhimillinen turvallisuustekijä iTu (den mänskliga säkerhetsfaktorn). Syftet med programmet är att få så många som möjligt att delta i förbättrandet av säkerheten.

– Särskilt i högriskbranscher har man då det gäller att förebygga olyckor börjat fästa uppmärksamhet vid den psykosociala belastningen. Det räcker att man är ouppmärksam ett litet ögonblick för att olyckan ska vara framme, t ex inom luftfarten, i trafiken eller i den kemiska industrin, säger Hyttinen.

Hon påminner om att det kan vara stora skillnader i arbetsolycksstatistiken inom en bransch. Exempelvis i byggbranschen kan ett företag ha många arbetsolyckor medan ett annat nästan lyckats hålla sin nolla.

Avsikten med Hyttinens iTu projekt som förverkligats med stöd av arbetarskyddsfonden är att få mänskorna att tänka själv och att skapa nya metoder att hantera förändringsprocesserna. Man vill också uppmuntra arbetstagarna att märka hur viktig säkerheten är, att tala om den på arbetsplatserna och att ge förmännen färdigheter att leda säkerheten ur ett iTu-perspektiv. Till grund för detta ligger en vetenskaplig kunskap om mänskans psykologi och socialpsykologi.

Kurspaketet innehåller praktiskt informationsmaterial som passar för alla branscher. Med hjälp av programmet kan man bedöma säkerheten på arbetsplatsen och skapa en stig för ett långsiktigt säkerhetsledarskap och en kultur som förstår den styrka som finns i individerna och arbets-gemenskaperna utan att för den skull förbise de blinda punkterna.

VERKKO_TE0415_tyoturvallisuus_RP_8079_A4

Enkla praktiska åtgärder

Itu projektet har väckt intresse men det är inte många finska arbetsplatser som enligt Hyttinen varit redo att verkligen satsa på de mänskliga säkerheten. Det kräver en mental insats av hela personalen och tillräcklig beredskap att hantera de grundläggande säkerhetsfrågorna.

– Men den som beaktar arbetshälsan och investerar i säkerhet uppnår också resultat. Olycksfallen och sjukfrånvaron minskar och kulturen förenhetligas.

Konkret kan det vara fråga om så enkla åtgärder som att man ger akt på vad man äter, kommer ihåg matpauserna och tar sig tid för återhämtning. Den som är trött och stressad begår misstag, utsätter sig för faror och blir lätt sjuk. Stora förändringar har uppnåtts genom att man utvecklat och förankrat modeller för tidigt ingripande i hela organisationen.

Hyttinen betonar att alla är skyldiga att ta ansvar för sig själv, fastän det är förmännen och ledningen som bär det juridiska ansvaret för arbetsmiljön och arbetssäkerheten. Men man bär också ansvar för sina arbetskamrater om man märker något som är bekymmersamt med tanke på säkerheten och hälsan.

– Var och en har otaliga möjligheter att visa att säkerheten är viktig. Då man med hjärta och eftertanke satsar på säkerheten känns det mer motiverande och uppmuntrande – man vet helt enkelt varför man gör det man gör.

 

Tilläggsinformation:

Inhimillinen tekijä haltuun!

www.3tratkaisut.fi

www.tsr.fi

UPA – Ulkopuolisten palvelutarjoajien turvallisuustoiminnan arviointi, TTK

Olycksfallsräknaren

Kommentoi

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista.