Ju mer tankearbete vi utför, desto oftare överraskas vi av riskerna som detta medför för arbetstagarna. Det självständiga arbetet framhäver den enskilde arbetstagarens ansvar för det egna välbefinnandet. " /> Riskerna i arbetet förändras på ett försåtligt sätt - TELMA
Man måste klara av att ibland ta en paus också i ett intressant arbete, säger Jussi Hurskainen (till vänster) och Joni Pakarinen.

På svenska

19.02.2016

Riskerna i arbetet förändras på ett försåtligt sätt

Ju mer tankearbete vi utför, desto oftare överraskas vi av riskerna som detta medför för arbetstagarna. Det självständiga arbetet framhäver den enskilde arbetstagarens ansvar för det egna välbefinnandet.

Vilka är de typiska arbetshälsoriskerna just nu? – Försåtligt långa, okontrollerade arbetspass, sammanfattar vd Jussi Hurskainen vid program-varubolaget Arcusys Oy.

Ett intressant och inspirerande projekt kan sluka en med hull och hår. Man märker inte ens hur tiden går förrän de överlappande projekten samlat sig på hög. Mördande deadlines tvingar oss att jobba till långt in på natten.

Det blir svårt att få fatt i sömnen, de halvfärdiga lösningarna mal i tankarna och väcker en mitt i natten. Sen får man nackproblem. I det undermedvetna spökar rädslan för eventuella samarbetsförhandlingar. Man tappar tålamodet och ilsknar kanske till ibland.

– I den här branschen är de fysiska riskerna inte särskilt stora. På sin höjd kan man klämma fingrarna i laptopen. I dag sörjer de lättjusterbara motoriserade arbetsborden för en god arbetsergonomi. Det största problemet ligger mellan öronen, då man utför tankearbete, sammanfattar Hurskainen

Betydelsen av de lömska riskerna avslöjas först med tiden. Hurskainen har följt utvecklingen i drygt 15 år och har nu lärt sig att inte längre läsa epost efter klockan nio på kvällen.

– När jag började i branschen fanns det gott om kollegor som var drygt tjugo år gamla och inte ännu visste hur det känns att på riktigt vara slutkörd på grund av jobbet. Kunskapsarbetet blev så snabbt vanligare att ingen hann tänka över de eventuella riskerna.

– Förr var riskerna mer konkreta. På byggarbetsplatsen kunde man kanske få en sten i skallen. Nu är det den mentala belastningen som är så hög att man inte återhämtar sig. I bägge fallen landar man på sjukledigt eller invalidpension, resonerar Hurskainen.

VERKKO_otavamedia_telma_arcusys-271_A

Hos Arcusys lämnas ytterskorna i tamburen.

– Då mänskorna i allt högre grad börjar jobba på eget ansvar finns det inte heller någon som ser efter dem, och kollar hur de mår. Också ansvaret för den egna orken övergår lätt helt på arbetstagaren.

Joni Pakarinen är programutvecklare hos Arcusys. Han anser att den vanligaste risken helt enkelt är att mänskorna roffar åt sig för mycket arbete. Själv har han tidigare också jobbat i restaurangbranschen.

– Jobbet i sig är sporrande eftersom problemlösningen är mycket vanebildande. Men som i alla andra sammanhang gäller regeln att för mycket är för mycket.

Pakarinen tycker att en god mätare är att det varje dag ska vara trevligt att komma till arbetsplatsen och att arbetet ska kännas meningsfullt.

– Välbefinnandet kopplas ofta till arbetsplatsen, men det är fråga om ett övergripande fenomen som också spökar på fritiden. Arbetsdagens problem tickar på i huvudet också efter det att man hunnit hem och kanske står vid spisen.

Pakarinen söker motvikt till arbetet genom motionsidrott och att dansa allt från salsa till swing. Han undervisar lär också ut pardans under firmanamnet Baile Social och föreningen Salsa del Este.

– Balansen mellan arbete och vila är mycket viktig.

VERKKO_otavamedia_telma_arcusys-197_A

Firman ger ramarna och kompisarna ger råd

Att sköta sin hälsa och arbetsförmåga är något som båda tycker att både arbetstagaren och arbetsgivaren bär ansvar för. Ett misslyckande på den punkten drabbar det bägge parterna.

– Arbetsgivaren ska erbjuda en god arbetsmiljö och möjligheter att bevara och förbättra välmåendet. Men arbetsgivaren kan inte tvinga personalen att ändra sina vanor. Grund-förutsättningen är ändå alltid att arbetstagaren ska vara motiverad.

– Visst skulle det vara ganska speciellt om arbetsgivaren t ex med ett elektroniskt chip kunde kontrollera att arbetstagaren varit ute och joggat på kvällen. Det är bättre om firman erbjuder goda förutsättningar och konkreta tips som sporrar till sunda arbetsrutiner och sund fritid, förklarar Hurskainen.

Det lönar sig också att ta vara på råd och exempel från mer erfarna, så man inte hamnar in i en riskspiral.

– Inom företaget har vi t ex diskuterat sömnproblem. Erfarenheten har visat att om man innan man somnar skriver ner sina tankar på papper så upplever man dem som slutbehandlade fastän någon egentlig lösning inte ännu uppstått, förklarar Pakarinen.

– Hos oss händer det ofta att man ber någon av arbetskamraterna ställa upp på en runda biljard. Det är ett bra sätt att få folk att stå åtminstone fem minuter och fundera på något annat än den uppgift de som bäst jobbar med. Hjärnan får en liten andhämtningspaus, säger Hurskainen.

Själv brukar han vädra sin hjärna genom att spela paintball.

VERKKO_otavamedia_telma_arcusys-207_A

Hantlar, traditionella brädspel, Legoklossar, biljardbord, PlayStation – på Arcusys kontor kan personalen koppla loss från jobbet på det sätt som känns bäst.

Kontroll och know how

De splittrade karriärerna gör att det krävs nya metoder att mäta välbefinnandet i arbetet. De nya honnörsorden är självreglerande och känsla av kontroll, framhåller neurologen och hjärnforskaren Kiti Müller.

– Man har en känsla av att man har koll på läget och förstår vad man håller på med.

– Mänskorna måste gestalta sig själv på ett nytt sätt i relation till jobbet och arbetsgemenskapen. Det blir allt ovanligare med långa karriärer hos samma arbetsgivare eller i likartade uppgifter. Allt fler har många arbetsgemenskaper som de ibland också måste byta. Ibland jobbar man själv, ibland tillsammans med andra.

Arbetet är inte längre lika belastande för kroppen men för hjärnan och humöret kan belastningen ibland bli för mycket.

– Oberoende av vad slags know how vi sitter på, blir det med tanke på arbetshälsan allt viktigare att vi är självstyrande, har god självkännedom och personlig kontroll över läget, säger Müller.

Müller är specialiserad på relationen mellan arbetet, hjärnan samt den kognitiva och mentala funktionsförmågan. I mer än tio år jobbade hon vid Arbetshälsoinstitutet där hon bland annat forskade i hur arbetstempot och stora mängder data på verkar aktiviteten, minnet och inlärningsförmågan.

Vid fyllda sextio flyttade Müller till Nokia Technologies för att utreda hur mänskans arbete i framtiden ter sig och hur vi kan främja hälsan i dagens digitala värld. Hennes motto är att arbetet måste utvecklas i en mänskovänligare riktning.

Man kan inte sträcka sig hur långt som helst

Müller anser att arbetstagarna måste lära sig vilken den egna förmågan och de egna begränsningarna är. Man måste också veta var man kan få mer information och våga ställa frågor. Som handledare för doktorander har Müller själv stött på personer som tänjt på sina gränser till det yttersta.

– Det hjälper inte att jag uppmanar doktoranden att ta en paus i avhandlingsskrivandet och vila upp sig några dagar. Särskilt de yngre vill inte tro mig. Den som saknar erfarenhet tror att man kommer på lösningen bara man anstränger sig litet till.

– Fastän det låter tassigt är det så att den som vill hitta sin plats på jobbet och komma framåt i karriären lätt glömmer att ta hand om sig själv. Ganska många är rädda för att högt medge att tiden inte hinner till för allt. Det kunde ju tolkas så att personen inte kan sin sak. Att tiden går åt till onödigt sjabbel, säger Müller.

Frågor som gäller hur långt vi är redo att sträcka oss, vår fysiologi och vår ork behandlas enligt Müller alltför litet under studietiden och senare i arbetslivet. Vanligtvis är det livserfarenheten som lär oss.

Från tidsövervakning till tidshantering

Fastän arbetet ändrat karaktär stampar uppföljnings och avlöningssystemen kvar på samma ställe som under tiden efter den industriella revolutionen. Klockkort, fastställda arbetstider och tim- eller månadslön binder mänskorna i tid och plats fastän arbetet skulle kräva en möjlighet till tankens flykt, något som kan förverkligas också i en annan miljö än den man har på kontoret.

”Fysiska risker förekommer knappast alls i denna bransch. Ingen klämmer fingrarna i sin laptop och ergonomiskt riktiga och lättjusterade motoriserade arbetsbord börjar bli vanliga”

– Ur välbefinnandets och effektivitetens perspektiv vore det bättre att flexa på ett positivt sätt, Om mina tankar inte löper utför jag i stället under några timmar något rutinmässigt arbete och fortsätter sedan med en joggingrunda. Om jobbet löper smidigare nästa dag kan jag vid behov hålla på t ex tio timmar i sträck, säger Müller.

Numera belastar arbetet inte kroppen lika hårt som tidigare men hjärnan och humöret belastas ibland desto mer. De traditionella arbetsrutinerna står i strid med ett modernt, rörligt arbete. Med tanke på välbefinnandet borde man komma loss från detta.

– En förutsättning för att lyckas med detta är att övervakningstänket ersätts med en tro på att mänskorna klarar av att självständigt förvalta sin tid. Ansvar och friheten att sköta sitt arbete är den nya arbetsmarknadens nyckelfrågor, sammanfattar Müller.

VERKKO_otavamedia_telma_arcusys-244_A

I en arbetsgemenskap som sysslar med kunskapsarbete har man skapat möjligheter att för en stund koppla loss under arbetsdagen, men det är upp till var och en att ta vara på möjligheterna.

Var finns substansledarna

Müller menar att ansvaret för välbefinnandet i arbetet hör till ledningens nyckeluppgifter. I samma andetag ifrågasätter hon ändå chefernas kompetens på just detta område.

– Om cheferna inte i något skede av karriären själva varit tvungna att utföra de konkreta uppgifter som hänför sig till besluten tenderar tidtabellerna och arbetsbördorna att bli lätt orealistiska, säger Müller.

– Om cheferna saknar substanskompetens på företagets kärnområde har de inte heller erfarenhet av hur många frågor som i ett väl planerat projekt kan gå åt pipan. Fel- och utmattningsrisken ökar om cheferna inte lyssnar till sina medarbetare och litar på deras bedömning av hur mycket tid en viss uppgift kan kräva.

Trots allt anser Müller att man inte ska vältra över hela ansvaret för att upprätthålla välbefinnandet på cheferna, myndigheterna, lagstiftarna eller enskilda arbetstagare.

– Var och en borde ha intresse av att hålla sig i trim och ta hand om det egna välbefinnandet. Det gagnar alla.

Vad innebär arbetshälsa i digitaltid?

Den globala digitiden för med sig nya utmaningar också i fråga om företagshälsovården, tjänster som främjar välbefinnandet och hela personalförvaltningen.

– Hur ska tjänsterna skötas i framtiden då mänskorna i allt högre grad rör på sig i arbetet inom landet men också globalt. I vilken utsträckning kan tjänsterna vara virtuella och vad allt kräver en verklig kontakt ansikte mot ansikte?

Müller förutspår att mänskorna börjar ingå individuella avtal med företagshälsovården eftersom det blivit vanligare att byta arbetsgivare allt oftare. Hon tror också att apparater som främjar den egna konditionen, aktiviteten, uppmärksamheten, livsfunktionerna och hjärnans fysiologi blir allt vanligare.

– På konsumentsidan säljs det redan flera olika slags hälsoarmband, -klockor och –hörlurar, men de har ändå inte validerats tillräckligt vetenskapligt för att kunna användas för att främja arbetshälsan.

– På arbetsplatsen borde det finnas allmän information om mänskans fysiologiska förmåga att flexa, sömnbehov och aktivitet, och detta borde ställas i relation till arbetsdagens förlopp – men också till vardagen. Belastningstopparna är inte alltid beroende enbart av arbetet.

VERKKO_otavamedia_telma_arcusys-155_A

Då gränsen mellan arbete och fritid flyter samman och karriärerna splittrats har begrepp som självstyrande och kontrollkänsla blivit de nya måtten på välbefinnandet i arbetet.

Klarar din arbetsplats av en hälsokontroll?

Som chef och som den som skapar företagets image får man allt oftare vid anställningsintervjuerna frågan ”är det trevligt att jobba i ditt företag?”

Hur skulle en hälsokontroll för arbetsplatsen se ut? Den frågan är svår att besvara t o m för dem som satt sig in i frågan.

– Jag hann jobba 20 år inom företagshälsovården. Slutligen räckte inte längre mina metoder till för att hjälpa mänskorna. Man borde ha klarat av att utöver företagshälsovård också erbjuda socialbyrå, arbetskraftsbyrå och psykiatriska tjänster, säger Oili Kettunen.

Hon arbetar som utvecklingschef för välmåendeprodukterna vid Vierumäki idrottscenter. I sin doktorsavhandling från i fjol påvisade Kettunen att ökad motion hjälper särskilt dem som är mycket stressade och vars arbetsförmåga försämrats.

– Förr klagades det över ont i nacken, huvudvärk och andra fysiska symtom. Det var först då jag slutade inom företagshälsovården för 15 år sedan som folk vågade komma till mig för att prata om stress, depression och överbelastning, problem som man alltså varit van vid att snarare skyla över. Medvetenheten om arbetets belastning har ökat markant, säger Kettunen

Då Kettunen började forska i hur arbetshälsan förändrats stötte hon ständigt på nya frågor som var svåra att besvara.

– Stressen består fastän arbetet inte lägre är så fysiskt betungande och arbetsförhållandena, säkerheten, arbetarskyddet och metoderna undersökts och förbättrats. I takt med att arbetet ändrar karaktär dyker det ständigt upp nya exponeringsfaktorer.

Lagen lämnar plats för tolkningar

Kettunen säger att man länge ansåg att företagshälsovården snarast var en form av sjukvård. Först på senare tid har tyngdpunkten förskjutits mot välbefinnande och riskförebyggande åtgärder.

– Fastän det är lagstadgat att erbjuda åtgärder som ska upprätthålla arbetsförmågan och väl-måendet finns det inga exakta definitioner på vilket själva innehållet ska vara. I början var verksamheten ganska brokig och man trodde att målsättningen skulle kunna förverkligas med hjälp olika lösryckta jippon.

Verksamheten borde enligt Kettunen vara långsiktig och systematisk. Samtidigt borde man utveckla både organisationens verksamhet och personalens hälsa.

”Det är viktigare att veta att om det blir problem så finns det färdiga koncept för hur man ska ta sig an dem.”

Kettunen betonar att var och en kan påverka både det egna välmåendet och hela arbetsgemenskapens atmosfär. Man kan inte externalisera ansvaret till en organisation eller någon koordinator.

– Om arbetstagarens handlingsförmåga minskat och jobbet är belastande måste arbetsgivaren vidta åtgärder för att lätta på bördan. På samma sätt måste man ändra arbetsmetoderna eller arbetsbilden och skaffa de hjälpmedel som behövs så att personens funktionsförmåga och välbefinnande kan återställas.

Vi måste lära oss att hantera osäkerheten i arbetslivet

Tolerans i fråga om osäkerhet börjar bli en viktig ny talang som krävs i arbetslivet, säger Kettunen.

– Förändringarna sker snabbt. Ofta vet man inte vad som sker härnäst. Då man inte kan påverka förhållandena eller situationen på arbetsplatsen måste man fokusera på att ta hand om och stärka de egna resurserna.

Kettunen säger att det är oroväckande att man ingenstans kan få lära sig detta. Hon anser att utmaningarna i arbetslivet borde tas upp redan under studietiden och vid inskolningen.

– Vi kan inte lura oss själva så att vi klarar av långvarig stress. Fastän vi själva inbillar oss att vi orkar börjar kroppen streta emot och symtomen börjar göra sig påminda.

Situationen förbättras i företagen

För företagen blir det allt viktigare att satsa på välbefinnande och en god atmosfär och det är något som det lönar sig att satsa på också i businesshänseende, på samma sätt som det lönar sig att satsa på hållbar utveckling.

– För företaget är välbefinnande i arbetet mer än bara en lagstadgad skyldighet. Det är också en konkurrensfaktor som polerar upp varumärket och ger en positiv image och bild av hur organi-sationen fungerar. Detta gagnar företaget, särskilt i rekryteringssammanhang, framhåller Kettunen.

Kettunen säger att ledningen har en nyckelroll då det gäller att skapa en positiv inställning till välbefinnandet i arbetet.

Det är extra viktigt att för hela personalen synliggöra vad man i företaget avser med välbefinnande. Det måste vara en gemensam sak som fungerar till allas bästa. För att följa upp förändringarna måste man också ha några konkreta mätare. Det kan löna sig att utmana företagshälsovården till att utveckla dessa, rekommenderar Kettunen.

VERKKO_otavamedia_telma_arcusys-188_A

Psykosocialt välbefinnande

För många räcker det kanske att veta att det på arbetsplatsen finns en färdig modell som man kan tillgripa om arbetsförmågan av någon anledning skulle avta. Så säger Marianna Virtanen, forskningsprofessor vid Arbetshälsoinstitutet. Hon anser att arbetsplatsens psykiska skyddsnät utgör en viktig del av det mentala arbetarskyddet. Med psykosocialt välbefinnande i arbetet avses både psykiska och den sociala faktorer.

– Skyddsnätet kanske inte behöver vara uppspänt hela tiden. Sådant behöver man inte ens fundera över så länge allt går bra. Då är det viktigare att veta att om det blir problem så är man redo att ingripa med hjälp av lösningsmodeller som utarbetats tidigare.

– Genom förändringarna i arbetet blir de psykosociala faktorerna viktigare på bekostnad av den fysiska säkerheten. Det blir allt viktigare att vi får uppleva att vi utför vårt jobb väl. Detta innebär utöver den traditionella arbetssäkerheten också ordentliga arbetsredskap – men också det att vår kompetens står i relation till kraven som ställs, framhåller Virtanen.

Marianna anser att den psykosociala frågornas betydelse sannolikt kommer att tillta då gränserna för den egentliga arbetstiden suddas ut och osäkerheten i fråga om arbete och arbetsförhållanden ökar.

Kommentoi

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista.