Kaptenlöjtnant Kaarle Wasama: På ett örlogsfartyg understryks interaktionens betydelse

Jag arbetar på MLC Hämeenmaa, ett örlogsfartyg inom Finlands marin. Mitt kontor och min arbetsplats finns ombord på fartyget, men jag åker även ofta på tjänsteresor.

Mitt arbete innebär att planera och blicka in i framtiden, vilket betyder att när fartyget får ett uppdrag, så tar jag tag i det och funderar på vad vi ska göra och vad vi måste tänka på för att utföra uppdraget väl.

Mitt arbete påverkar andras möjlighet att lyckas i sitt arbete.

På Hämeenmaa arbetar tiotals människor, såväl anställda som beväringar. Vi har inga onödiga uppgifter, utan alla, även beväringarna, spelar en mycket viktig roll.

Jag är ett slags länk mellan fartygets befälhavare och besättningen. Jag är chef för sektorcheferna, som har egna plutoner under sig.

Mitt arbete påverkar andras möjlighet att lyckas i sitt arbete: ju bättre jag utför mitt arbete, desto lättare är det för andra ombord på fartyget att utföra sitt arbete. Det medför en betydelse för mitt vardagliga arbete.

Vår arbetsgemenskap är nära och direkt, och vi bryr oss om varandra.

På ett örlogsfartyg understryks interaktionens betydelse. Visserligen råder en formell hierarkisk struktur, men eftersom fartyget är ett litet och trångt fysiskt utrymme, måste man komma överens med alla och hierarkin sträcker sig inte så starkt till vardagliga möten.

För mig själv är just växelverkan en viktig del ett betydelsefullt arbete. Detta är ett nära arbete med människor. Vår arbetsgemenskap är nära och direkt, och vi bryr oss om varandra.

Det som skapar mest betydelse i mitt arbete är att vi ombord på örlogsfartyget – dvs. på gräsrotsnivå – deltar i utförandet av marinens och Försvarsmaktens lagstadgade uppgifter och påverkar hela rikets säkerhet.

När det gäller mitt eget arbete har kriget inte haft en lika stor effekt som man kunde föreställa sig.

Kriget i Ukraina lyfte fram marinens betydelse, och i och med kriget har uppskattningen för det arbete som hela Försvarsmakten utför ökat bland finländarna.

När det gäller mitt eget arbete har kriget inte haft en lika stor effekt som man kunde föreställa sig. Vi har alltid arbetat långsiktigt för landets försvar, och det har inte förändrats. Försvarsmaktens arbete utgår alltid från en hotbild.

Självklart anser vi att läget är allvarligt och vi följer noga med det, men Rysslands anfall mot Ukraina orsakade ingen panik eller ens förundran i min arbetsmiljö. Det stärkte bara orsaken till varför vi utför detta arbete och skapar allt större respekt för Finlands försvar.

Jag vill fortsätta med mitt arbete och utvecklas till ett proffs inom det finska försvaret.

Jag blev förtjust i skärgården och kustområdet när jag fullgjorde min värnplikt i flottan. Dessutom blev jag imponerad av flottans arbetskultur, som kretsade kring interaktion och yrkeskompetens: det är något som jag skulle önska i alla arbetsgemenskaper.

När jag senare fick ansvarsfulla uppdrag blev jag såld. Först stannade jag kvar som sommarjobbare. Efter det studerade jag först till kandidat och senare till magister vid Försvarshögskolan, varefter Republikens president utnämnde mig till en fast officerstjänst.

Jag vill fortsätta med mitt arbete och utvecklas till ett proffs inom det finska försvaret. När det gäller framtiden önskar jag mig mer krävande uppgifter och större ansvarsområden.