Hockeyproffs Marko Anttila i sitt passionsarbete
Jag är lyckligt lottad, eftersom min hobby blev mitt yrke, säger Marko Anttila, som spelar i Uleåborgslaget Kärpät.
Mitt arbete som ishockeyspelare är väldigt betydelsefullt för mig, eftersom jag upplever att jag jobbar i mitt passionsyrke. Jag har haft tur, eftersom ishockey är en professionell idrott i Finland och jag får betalt för att spela.
Självklart är det viktigt med segrar, men den största grejen och framgången för mig inträffade i början av proffskarriären: jag var ny i gamet när jag började spela för Ilves, kunde slå igenom och blev proffs. Det krävde en massa arbete och en rejäl dos tålamod, men jag lyckades.
Fram tills dess var ishockey bara en hobby och ett sätt att ha kul för mig, även om jag i lågstadiet höll ett föredrag där jag sade att jag vill bli hockeyproffs.
En viktig uppgift för tränaren är att bemöta spelarna som individer och se allas personlighet genom allt annat.
Jag tror inte att jag någonsin skulle ha blivit framgångsrik som individuell idrottare, eftersom gemenskapen är viktig för mig. Jag har alltid trivts bra där jag spelat. Jag har fått vara mig själv och leva min vardag med laget: vi tränar, vinner och förlorar tillsammans.
En viktig uppgift för tränaren är att bemöta spelarna som individer och se allas personlighet genom allt annat. Det finns många olika roller i laget – alla gör till exempel inte mål, eftersom det behövs många slags spelare i laget. För spelarna är det viktigt att tränaren uppskattar varje roll och spelaren bakom den lika mycket.
I ett offentligt yrke blir man ofta kritiserad från många håll.
Meningsfulla sysslor driver mig framåt, även om det inte alltid är roligt. Min hockeykarriär har innehållit många fantastiska händelser men också många svaga stunder och sömnlösa nätter, till exempel om laget inte har spelat bra, jag själv har varit ur form eller min roll i laget inte har känts bra. Då har det gällt att bara slita vidare. Min motivation har hjälpt mig genom törnar och svåra tider.
I ett offentligt yrke blir man ofta kritiserad från många håll, men så länge man själv har en stark vilja och passion att spela, tål man även elaka kommentarer och kan bortse från dem för att klara av att sköta jobbet.
Jag är själv ett bra exempel på att det går att komma långt med hårt arbete och inre motivation.
Ishockey-VM år 2019 och den publicitet som turneringen medförde för mig var något som jag förstod omfattningen på först senare – att jag plötsligt var känd som hela folkets Mörkö och kapten för ett vinnande landslag. Det är bevis på hur stort ishockey är i Finland och hur lyckligt lottad jag är som får spela det professionellt.
Vetskapen om att jag är en förebild för många unga och att kman följer med mina förehavanden skapar betydelse i mitt arbete. Jag möter hela tiden unga när jag reser omkring och vill uppmuntra dem att gå mot sina egna mål.
Jag är själv ett bra exempel på att det går att komma långt med hårt arbete och inre motivation, även om man inte är den mest begåvade spelaren i junioråldern. Unga ska alltid uppmuntras att sträva efter sina drömmar i stället för att krossa dem.
När min spelarkarriär tar slut, tror jag ärligt sagt inte att jag någonsin kommer att hitta ett lika häftigt jobb. Jag känner mig priviligierad när jag hittat min passion och får jobba med det.
Anna palautetta jutusta