Via monitorerna i kontrollrummet kollar processchef Ville Puustinen att allt löper som det ska i Yaras fabrik som producerar växtnäring och kemikalier. Han ansvarar också för att arbetsförhållandena i den enorma fabrikshallen i Siilinjärvi alltid har trygga.

Puustinen axlar ett stort ansvar. Yara är en global leverantör av mineralbaserad växtnäring, industri-kemikalier och miljövårdsprodukter. I Siilinjärvi produceras fosfor-, svavel- och kvävesyra som används också för gödseltillverkning. Fabriken har ca 400 arbetstagare och de som jobbar i industrilokalerna kommer i kontakt med dessa syror och processgaserna från gödseltillverkningen.

– Arbetet känns viktigt. Ansvaret för den stora fabrikens verksamhet kunde jämföras med en lokförare som ansvarar för sitt tåg och sina passagerares säkerhet. I kontrollrummet ansvarar vi för kemikaliefabrikens verksamhet och säkerhet, säger Puustinen.

Arbetssäkerheten märks överallt vid Yaras anläggning i Siilinjärvi. Skyddsglasögon, skyddsmask och gasmätare finns alltid tillhands vid ingången till fabriken.

Till arbetsuppgifterna hör att genast notera allt som avviker från det normala antingen via monitorerna eller genom att röra sig i fabrikshallen. En avvikande situation kan t ex vara en störning i produktions-processen. Kamerorna förmedlar bilder från fabrikshallen till Puustinens monitorer. Dessutom finns det många grafiska kurvor och mätare som i realtid ger honom och det två kollegerna i kontrollrummet information om temperaturen under kemikalietillverkningen, råvarudoseringen, det automatiska gaslarmet och till och med om utsläppen från fabriksskorstenen.

Precis som för företagets andra anställda är arbetssäkerheten en väsentlig del av Puustinens arbets-bild. Arbetssäkerhetsprogrammet Yara Safe by Choice syftar till att skapa en säkerhetskultur där man tar ansvar för den egna och kollegernas säkerhet och arbetshälsa genom att man kontinuerligt tillsammans med hela personalen utvecklar verksamheten.  Säkerhetsexperten Anssi Heikkinen säger att detta bl a innebär ett öppet diskussionsklimat, säkerhetsutbildning för hela personalen och att personalen förbinder sig att använda säkra arbetsmetoder.

Puustinen har tagit till sig Safe by Choice-programmet. Han betonar att det är viktigt att arbetstagarna samarbetar och noga följer reglerna.

– Man borde inte få göra misstag. Den som är litet osäker ska man våga fråga någon mer erfaren arbetstagare om råd. I det här jobbet finns det inga dumma frågor.

Sprinklersystemet kan komma väl till pass om det börjar brinna. En brandhärd kan begränsas och fås under kontroll mellan de stora transportörerna.

Arbetstillståndssystemet skapar trygghet

Innan arbetsskiftet börjar får nästan alla anställda ett personligt arbetstillstånd. Detta gäller särskilt för dem som ska använda kemikaliefabrikens maskiner. Arbetstillståndet ska lämnas in till kontrollrummet där processchefen kontrollerar att arbetstagaren tryggt kan ta sig till sitt arbetsställe.

Heikkinen säger att arbetstillståndet bl a innehåller uppgifter om var respektive arbetstagare jobbar, vilka uppgifter hen har och vilka risker som är förknippade med jobbet. Arbetstillståndssystemet är viktigt, eftersom kemikalietillverkningsprocessen lever hela tiden och fabrikens arbetsförhållanden kan ändras dagligen.

I Siilinjärvi indelas jobben i tre kategorier på basis av säkerhetsrisken.

– Systemet gör att vi kan planera var och under vilka förhållanden mänskorna jobbar. Via till-trädeskontrollsystemet kan man följa upp hur mänskorna rör sig i fabriken. Om man vill ha kontakt med en arbetstagare finns hens kontaktuppgifter tillgängliga.

I Siilinjärvi delas uppgifterna upp i tre kategorier på basis av en säkerhetsbedömning. Till lågriskjobben hör t ex att klippa gräset på fabriksområdet, en uppgift som inte kräver tillstånd. Till de riskbenägna jobben som kräver tillstånd räknas bl a reparationsarbeten i kemikaliefabrikens lokaler. Till högrisk-jobben räknas underhåll i slutna utrymmen, t ex i kemikaliecisternerna samt sprängningsarbeten vid apatitgruvan. Apatit är den råvara ur vilken fosforn utvinns för att vidareförädlas till gödsel.

Säkerhetskunnandet är den viktigaste enskilda faktorn som påverkar företagets val av nya samarbetsparter eller arbetstagare, säger säkerhetsexperten Anssi Heikkinen.

Målsättningen är noll olycksfall

Med Safe by Choice –programmet vill man uppnå att det inte ska ske en enda arbetsolycka. Antalet olyckor har minskat de senaste åren. Enligt Heikkinen är det ett år sedan det inträffat en olycka i gruvan i Siilinjärvi och i fabriken har det skett en olycka.

Fabrikernas olycksfrekvens var 1,2 enligt den senaste månadsrapporten över säkerheten. Med olycksfrekvens avses antalet olyckor/en miljon arbetstimmar. Den vanligaste olyckan är att någon vintertid halkar eller snubblar utomhus. Olika handskador hör till de vanligaste olyckstyperna.

– Förr var arbetstagarna beroende av råd från personalen som ansvarar för säkerheten. Numera tar personalen själv ansvar för arbetssäkerheten, konstaterar Heikkinen.

En brand på fabriksområdet är den värsta hotbilden. Därför har fabriken också en egen brandkår med högtstående specialkompetens och specialutrustning. Eftersom det kan förekomma olyckstillbud där farliga ämnen är inblandade tål utrustningen också frätande syror. Den egna brandkåren har ett nära samarbete med kommunens räddningsväsende. Dessutom utbildas personalen på Räddningsinstitu-tets område för farliga ämnen hur man ska få kontroll över farliga situationer.

Utöver lagarna och förordningarna som reglerar industriell verksamhet har Yara egna standarder och krav som styr bolagets verksamhet. De kan också vara striktare än lagstiftningen. Exempelvis i fråga om byggnadernas brandsäkerhet kan de interna standarderna ställa högre krav än lagstiftningen. Exempelvis är alla transportbandens mattor som transporterar råvarorna tillverkade av brandhärdigt material.

Yara har också utarbetat egna anvisningar som används vid valet av arbetsredskap. Vid planeringen av dessa spelar säkerheten en viktig roll, t ex finns det bara en vinkelslipmodell som betraktas som trygg att använda. Säkerhetskläderna och –utrustningen utvecklas hela tiden. Hos Yara använder man utrustning som uppfyller de nyaste standardkraven och som ger gott skydd också då man arbetar med kemikalier.

– I fabrikshallarna använder personalen t ex gärna Auto Flow-andningsskydd, som filtrerar luften och minskar exponeringen för damm och processgas.

Gödselfabrikens förtroendeman Tero Valtonen jobbar som processkötare i kontrollrummet. Fabriken kör med arbetsrotation. Valonen anser att det är klokt att byta uppgifter ibland, det jämnar ut belastningen och gör att jobbet fortsättningsvis känns intressant. Ungefär hälften av arbetstiden används i hallen. I bakgrunden Ville Puustinen.

Ansvaret sträcker sig också utanför fabriksgrindarna

Yaras verksamhet når också utanför fabriksområdet. Transporten av farliga ämnen på landsvägarna eller järnvägen regleras av lagar och förordningar. Därför måste transporterna göras så säkra som möjligt.

– I en olyckssituation har myndigheterna ansvaret för att leda och informera om räddningsar-betet, men vid behov ställer vi gärna upp som sakkunniga i fråga om de farliga ämnen som lämnar fabriksområdet. Vid transportolyckor måste vi också alltid utreda vad som förorsakat situationen. På så sätt kan vi internt förbättra vår verksamhet och göra den säkrare.

Varje arbetsskift har i regel en arbetstagare som behärskar förstahjälp och återupplivning och som kan använda en defibrillator. Arbetstagarna utsätts inte bara för damm och lukten av kemikalier, deras arbetshälsa påverkas också av andra faktorer som kan leda till organiska sjukdomar eller problem med rörelse- och stödorganen.  De sistnämnda problemen hör till de främsta orsakerna till sjukfrånvaro. För att upprätthålla arbetsförmågan kan man via företagshälsovården få massage och fysikalisk behand-ling. I praktiken också en motionssedel med vilken man t ex kan gå på gym eller en hockeymatch. Arbetssäkerheten omfattar också den mentala hälsan.

– Det kan kännas stressande om man förorsakat en olycka. Här i firman talar vi öppet om vad som hänt och om nära ögat situationerna för att personalen ska våga berätta om miss-förhållanden som de upptäckt så att arbetet för att utveckla arbetssäkerheten kan fortsätta, sammanfattar Heikkinen.