Nuförtiden är det inte längre lika tungt som förr att jobba ombord på en båt. Många uppgifter som tidigare sköttes med manuellt arbete, t ex att vinda upp förtöjningstrossarna, sker numera maskinellt. Men mental styrka krävs det fortfarande på sjön.

– Fastän man kanske tröttnat på jobbkompisens nylle kan man inte efter arbetsdagens slut stänga dörren bakom sig och lämna båten. Man kommer inte undan problemen inom arbetsgemenskapen. Det kan också vara jobbigt när det stormar i privatlivet och man sedan mitt i eländet sitter fast i en sluten arbetsgemenskap för många veckor framåt utan en chans att ordentligt får reda upp sina privata affärer, säger båtsman Jari Leppämäki.

Leppämäki som är specialarbetarskyddsfullmäktig vid OSM Ship Management jobbar på bogserbåten Ahti, som tryggt assisterar stora fartyg förbi alla grynnor och skär in till Nestes hamn eller tillbaka ut till Finska viken. I Finland finns det bara några hundra personer som jobbar med hamnbogsering.

– Alla fartyg vars dödvikt överstiger 40 000 ton bogseras hela lotssträckan från Finska viken till Borgå hamn även om de bara är lastade till hälften. Detta beror på Nestes egna säkerhetsföreskrifter. Farlederna på Finska viken är steniga. På detta vis vill man göra transporterna säkrare. Eskort-bogseringen inleddes vid millennieskiftet, berättar Leppämäki.

Alla ombord har en egen hytt och det finns en gemensam bastu, tvättrum, kök och mäss, dvs ett dagrum med soffa, matbord där man kan äta tillsammans samt en stor TV.

Nuförtiden har man på båtarna satsat på att arbetstagarna ska ha något att göra också mellan skiften.

Alltid redo

Oljehamnen i Borgå är störst i sitt slag om man räknar enligt hanterat tonnage. År 2016 hanterades 25 miljoner ton. Årligen besöker ca 1 100–1 400 fartyg hamnen.

– Det är inte fråga om linjetrafik, fartygen kommer alltså inte någon viss dag eller vid något särskilt klockslag utan i den takt som lasten lossat eller lastats. Eskortbogseraren tar emot fartygen oberoende av klockslag.

Bogserbåten Ahti är 33 meter lång och 13 meter bred. Det smidiga fartyget behöver ingen stor be-sättning. Ett arbetsskift kan skötas av tre yrkesmän: fartygschefen, maskinchefen och en båtsman.

Borgå hamn har två bogserbåtar som bägge har dubbel besättning, en som är på jobb och en som har vila, dvs sammanlagt sex arbetstagare per båt. Besättningarnas sammansättning varierar något så man behöver inte alltid jobba eller ha fritid med precis samma mänskor hela tiden.

– Jobbet ombord på en bogserbåt är oregelbundet. Det finns ingen egentlig arbetstid utan jobbet utförs i tre veckors etapper. Tre veckor jobb och tre veckor ledigt. Ett arbetsskift innehåller naturligtvis också vila, fastän man inte har möjlighet att lämna båten, på sin höjd för ett kort joggingpass i hamn eller ett besök på hamnens gym. Vi är alltid redo.

Numera betonar man på båtarna att arbetstagarna ska ha något att göra också utanför arbetsskiftet. Kommunikationsutrustningen har utvecklats enormt under de senaste decennierna så man kan dag-ligen ha kontakt med familjen på landbacken. Via satellit kan man se sina favoritprogram på TV pre-cis som om man satt hemma. Arbetsgivaren ställer också bibliotekstjänster, dataspel och annat tidsfördriv till förfogande.

Behörighetskravet för dem som jobbar på båtarna fastställs i lag. Numera har alla behörighet för AT-tjänst, dvs rätt att jobba såväl på däck som i maskinrummet. Vid rodret står fartygschefen Jani Huumonen.

Hytten är vars och ens privatområde. På båtarna gäller tumregeln att man inte går in i kompisens hytt.

Med förenade krafter

I en liten arbetsgemenskap framhävs betydelsen av social kompetens liksom förmågan att komma tillrätta med mänskor av olika slag.

Leppämäki berömmer stämningen i sin arbetsgemenskap. Den förhållandevis låga personalomsätt-ningen vittnar också enligt honom om att personalen i bogserbåtsenheten trivs. Enheten brukar regelbundet ligga på topp då man utreder arbetstillfredsställelsen i bolaget.

Han anser att trivseln i jobbet inte kulminerar enbart i chefens kompetens och ledarskap. Här är det fråga om samverkan.

– Chefen besluter om de frågor som gäller jobbet. Men vi tillbringar också mycket tid tillsammans och då är vi inte chef och arbetstagare utan jämställda mänskor. Hos oss gäller det gamla ordspråket som säger att det är problemen och inte mänskorna som ska gräla. Det finns inga tabun, vi kan diskutera vad som helst. Jag vet att man på vissa båtar försöker undvika bråk genom att inte diskutera t ex politik, barnuppfostran eller sexualitet, konstaterar Leppämäki.

Ibland kanske man inte orkar ens i trevligt sällskap. Då kan man alltid dra sig tillbaka till den egna hytten. I hytten finns allt man behöver, också TV, om man inte har lust att sitta tillsammans med jobbkompisarna i sällskapsrummet.

Hytten är vars och ens privatområde. På båtarna gäller tumregeln att man inte går in i kompisens hytt.

Fokus på problemen

Som specialarbetarskyddsfullmäktig har Leppämäki ombord på båtarna sett situationer då be-sättningsmedlemmarna kommit på kant med varandra.

Han säger att det i sådana fall är viktigast att så snabbt som möjligt ingripa i innan läget förvärras.  Man måste på sätt eller annat få stridstupparna att sätta sig vid samma bord. Ett inflammerat läge är besvärligt också för dem som inte direkt är delaktiga i grälet.

– Var och en är skyldig att ingripa om man ser att någon behandlas osakligt, det må sedan vara en arbetstagare eller förman. Det förekommer ju också att arbetstagarna retar cheferna genom att ifråga-sätta processer som cheferna bär ansvaret för.

Faktum är att alla mänskor inte kommer överens – för att inte tala om att de skulle gilla varandra. Det behöver man inte heller. Men man måste komma tillrätta med alla för att kunna jobba ihop och bevara sakliga relationer.

– Friktionen som orsakas av personlighetsskillnaderna kanske kan döljas litet längre. Men i något skede kan problemen ändå leda till osakligt bemötande och märkas också i den professionella respekten. Antipatin tar sig uttryck i att man förringar den andra parten.  Sådana situationer är verkligt svåra att lösa särskilt om ord står mot ord, förklarar Leppämäki.

”På båtarna jobbar man huvudsakligen tillsammans men man måste ha så mycket egen initiativför-måga att man också kan komma tillrätta på egen hand.”

Land i sikte!

Behörighetskraven för dem som jobbar på båtarna är strikt fastställda i lag. Båtsmannen jobbar ofta som arbetsledare för däcksmanskapet men Leppämäki har också behörighet att jobba som däcks- och maskinman, dvs han kan i praktiken jobba både i maskinrummet och på däck.

I över 15 år har Leppämäki jobbat i Nestes hamn, de senaste åtta åren i Borgå. Arbetsresan från hemmet i Helsingfors tar 40 minuter – en sträcka som han behöver köra bara var tredje vecka.

– På båtarna jobbar man huvudsakligen tillsammans men man måste ha så mycket egen initiativför-måga att man också kan komma tillrätta på egen hand. Arbetet är mångsidigt och varierande, men det har sina utmaningar. Vakten på kommandobryggan sköts i treskift om fyra timmar som kan infalla när helst under dygnet.

Leppämäki säger att det för en del kan det vara en mental utmaning att hela tiden vara tvungen att vara uppmärksam.

Leppämäki har jobbat nästan hela sin yrkeskarriär i närområdet. Det beror på slumpen, säger han. Det var så lätt att efter sjömansskolan återvända till sin gamla praktikplats. Men han har också segla på andra rutter bl a i vattnen utanför Grönland.

– En sjömanskompis konstaterade en gång att jag har kortare väg till stranden än många andra har till havsbottnen. Det stämmer faktiskt, skrattar Leppämäki.