kolumni

• 25.02.2016

Välmående på arbetet – den nionde arbetslivsmyten

Årets första Telma behandlar ett tema som berör de flesta av oss som försöker hjälpa landet på fötter igen. Redan i börja av året vill Telma skapa en positiv stämning på arbetsplatserna genom att tala om hur man också med små insatser kan öka produktiviteten samtidigt som man höjer personalens välmående. Du läste alldeles rätt – jag är inte bara allergisk mot katter utan också mot ordet välmående i arbetet, eftersom jag aldrig riktigt begripit den djupaste innebörden av detta begrepp.

Efter att jag läst artiklarna i Telma föll bitarna på plats. I tidningen ger flera personer exempel på metoder som arbetsgivarna använt för att konkret förbättra personalens välbefinnande generellt och inte bara välbefinnandet i arbetet. En del metoder är säkert bekanta för läsarna, men på hur många arbetsplatser har man på riktigt försökt tillämpa dessa?

I arbetslivsdebatten som lider av psykosocial överbelastning måste man hålla i minnet att de traditionella olycksriskerna inte eliminerats. Enligt uppgifterna i olycksfallsförsäkringscentralens databas inträffade det under de senaste 12 månaderna ca 35 000 registrerade arbetsolyckor inom industrin, byggsektorn samt i samband med transport- och lagerarbete. Det motsvarar ungefär en tredjedel av alla arbetsolyckor. Främst berodde olyckorna på brister i förmännens kompetens, informationsflödet samt ansvarsfördelningen mellan aktörerna.

Överraskande nog är det samma faktorer som också leder till utbrändhet, motivationsbrist, mobbning och andra trista fenomen på arbetsplatsen. Säkerhet och välmående hör ihop. Mänskan är en varelse som eftersträvar och vill uppnå dessa. Därför kan mänskan inte heller göra skillnad mellan välbefinnande i arbetet och välbefinnande på fritiden.

Kenneth Johansson

Redaktionsrådets ordförande

kenneth.johansson@tsr.fi

Kommentoi

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista.